Nu har jag läst tre sjukt bra böcker.
Skynda att älska - 4/5
The Dirt - 4/5
Flyga Drake - 5/5
Den senaste, draken, var en afghansk smäll rakt i magen.
Jag var lite rädd för att jag inte skulle kunna uppskatta den efter att väldigt många som pratat väldigt väl om den.
Nu är jag som tur är inte lika känslig för hypen som Matti. Han skulle skita i duschen ifall folk började snacka upp toaletten.
Fråga honom om Island och iphone får ni se.
I alla fall, Flyga Drake levde upp till alla förväntning och historien om Amir och Hassan är det mest finstämda jag har läst, det beskrivande språket om sjuttiotalets Kabul gjorde att man kunde ta på husen och känna lukterna. Helt enkelt fantastiskt.
Och det är just det som är problemet just nu.
Vart tar jag vägen nu?
Tänk om jag läser en dålig bok? Tänk om man tappar sugen igen.
Förvisso ett I-landsproblem men ändå.
Någon därute som har ett säkert kort att tipsa om.
Matti - ingen buskis nu.
Ni andra - hjälp mig!
25.8.10
23.8.10
Inte oväntat kanske
Pappaledig - åtta dagar
Antal böcker läst - tre
Antal gånger jag gråtit - fem
Antal gånger det har handlat om fadersrelationer när jag gråtit - fem.
Handen på axeln
Det är natt. Klockan är nästan ett och Viktor ligger i vår säng.
Han vrider lite på sig där han befinner sig, själv mellan mig och Frida.
Han sparkar lite med benen och slänger till med armen.
Han sover men ändå inte. Han kommer inte till ro.
Jag ser allt för jag ligger vaken och tittar på honom.
Då ser jag Viktor vända sig mot mig. Famla i mörkret med sin hand innan han till slut lägger den på min axel.
Andningen blir tyngre. Benen ha slutat sparka.
Minuterna senare sover vi bägge två.
Jag med min sons hand på min axel.
20.8.10
En av anledningarna till att älska Cama
Samma balkong som uppläxningen för att jag inte läste så mycket.
Men nu var det bara jag, Cama och Zara kvar.
Alla andra hade gått. Likså var ölen och vinet slut. Det blir lätt så när man köper en liten vinflaska och blir mobbad för det.
I alla fall.
Vi vill ha något mer och Cama säger att han ska kolla vad han kan göra.
Några minuter senare kommer han ut med ganska precis det som fanns kvar i lägenheten med alkohol i - glögg med is.
Jag glömde bort att säga att det här var mitt i juli.
Det var förresten jäkligt gott också.
Cama - som McGyver fast med glögg och is.
Men nu var det bara jag, Cama och Zara kvar.
Alla andra hade gått. Likså var ölen och vinet slut. Det blir lätt så när man köper en liten vinflaska och blir mobbad för det.
I alla fall.
Vi vill ha något mer och Cama säger att han ska kolla vad han kan göra.
Några minuter senare kommer han ut med ganska precis det som fanns kvar i lägenheten med alkohol i - glögg med is.
Jag glömde bort att säga att det här var mitt i juli.
Det var förresten jäkligt gott också.
Cama - som McGyver fast med glögg och is.
En Schulmanälskares bekännelser
Ett monster.
Det är vad de flesta förknippar Alex Schulman med. Bloggen på Aftonbladet där han efter ett påhopp på den egna tidningens TV-recensent stängde ned bloggen med de numera bevingade orden.
"Den blev ett monster"
Alex Schulman har sedan dess varit extremt tacksam att tycka illa om. Det har bitvits känts som om det var normalläge för de flesta.
Dock inte för mig.
Och nu har jag fått rätt. Jäklar så skönt det är.
Alex Schulmans "Skynda att älska" är så lång i från ett monster man kan komma. "Skynda att älska" är en ödmjuk, trovärdig och fantastisk bok.
Jag kan inte säga att jag har följt Schulman från allra börja, Jag var inte en av dem som, nästan maniskt, följde honom på Stureplan.se. Jag var inte en av dem som satt och kommenterade varje inlägg.
Till och med jag har spärrar.
Men från och med att Alex Schulman gick till Aftonbladet har jag läst hans blogg och följt hans siter.
Jag har hela tiden tyckt att det funnits en skärpa, en spets, ett sätt att få språket att flyta som gjort att jag kunnat sätta mig över de ibland onödiga och lite väl barnsliga inlägget.
Men nu har både jag jag och Alex Schulman kommit ut på andra sidan. I sin bok "Skynda att älska" där han gör upp med sin relation till sin far visar han upp den författare han är. Alex Schulmans pappa hette Allan Schulman och var en framgångsrik producent på SVT. Men han var gammala, redan när Alex föddes. Boken tar upp var det innebär att inte ha en pappa som alla andra.
Alla Schulmanhatare där ute har oftast en sak gemensamt - de har inte läst speciellt mycket av vad han har skrivit. Vilket gör grunden för sågningarna aningen ostabil om du frågar mig. Jag tvingar såklart ingen att gilla Alex Schulman, men tänker inte heller lyssna på någon som vänder sig mot honom om de inte först har läst hans bok.
Sen är faktiskt jag och Alex Schulman släkt (ni som har läst ändå hit har väl ändå redan insett att jag inte är så objektiv i frågan)
Men det är på långt håll.
Häng med nu. Alexs morfars bror var gift med en kusin till min morfar. Tror jag.
De ni.
Det är vad de flesta förknippar Alex Schulman med. Bloggen på Aftonbladet där han efter ett påhopp på den egna tidningens TV-recensent stängde ned bloggen med de numera bevingade orden.
"Den blev ett monster"
Alex Schulman har sedan dess varit extremt tacksam att tycka illa om. Det har bitvits känts som om det var normalläge för de flesta.
Dock inte för mig.
Och nu har jag fått rätt. Jäklar så skönt det är.
Alex Schulmans "Skynda att älska" är så lång i från ett monster man kan komma. "Skynda att älska" är en ödmjuk, trovärdig och fantastisk bok.
Jag kan inte säga att jag har följt Schulman från allra börja, Jag var inte en av dem som, nästan maniskt, följde honom på Stureplan.se. Jag var inte en av dem som satt och kommenterade varje inlägg.
Till och med jag har spärrar.
Men från och med att Alex Schulman gick till Aftonbladet har jag läst hans blogg och följt hans siter.
Jag har hela tiden tyckt att det funnits en skärpa, en spets, ett sätt att få språket att flyta som gjort att jag kunnat sätta mig över de ibland onödiga och lite väl barnsliga inlägget.
Men nu har både jag jag och Alex Schulman kommit ut på andra sidan. I sin bok "Skynda att älska" där han gör upp med sin relation till sin far visar han upp den författare han är. Alex Schulmans pappa hette Allan Schulman och var en framgångsrik producent på SVT. Men han var gammala, redan när Alex föddes. Boken tar upp var det innebär att inte ha en pappa som alla andra.
Alla Schulmanhatare där ute har oftast en sak gemensamt - de har inte läst speciellt mycket av vad han har skrivit. Vilket gör grunden för sågningarna aningen ostabil om du frågar mig. Jag tvingar såklart ingen att gilla Alex Schulman, men tänker inte heller lyssna på någon som vänder sig mot honom om de inte först har läst hans bok.
Sen är faktiskt jag och Alex Schulman släkt (ni som har läst ändå hit har väl ändå redan insett att jag inte är så objektiv i frågan)
Men det är på långt håll.
Häng med nu. Alexs morfars bror var gift med en kusin till min morfar. Tror jag.
De ni.
18.8.10
Uppläxad av singeltjejerna
"Varit barnvakt"
Det var argumentet till varför jag skulle lyssna på vad de hade att säga.
Och just det - den andra har ju hund.
Men vi tar det från början. Satt på Camas balkong och försökte förklara att jag inte hade läst en enda bok på länge. Anledningen var enkel, den heter Viktor. Det har varit svårt att hitta tid, varken mer eller mindre.
Men den gick inte hem.
"Det är nu du har tid ju", var det som uppenbarligen sköt mina egna upplevelser om tidsbrist i sank.
Så där satt två tjejer, singlar och utan barn och berättade hur man skulle göra.
"Det är ju bara att dela upp tiden"
"Säg bara att du ska läsa en timme"
"Jag har ju varit barnvakt, så jag är bra med barn", meddelade den ena som patos till sin egen trovärdighet.
Att det sedan visade sig att hon var bra med barn är en annan blogg.
Men där satt jag i alla fall och hade, enligt dem, inget försvar. Då han man ju bara en väg ut. Gör som de säger.
Det är också det som är anledningen till att jag efter två pappadagar, inne på den tredje, är på god väg att läsa ut min andra bord.
Det var som tusan, det fanns visst tid om man bara stängde av TV:n. För visst är en bok bättre än "En plats i solen" som man sett tidigare.
Ingen kommer i alla fall kunna anklaga mig för att hålla mig till en genre.
Jag har läst Alex Schulmans skynda att älska och är mitt uppe i boken om Mötley Crüe - "The Dirt"
Nästa bok lär bli "Flyga Drake".
Ni fattar - det spretar lite grann än så länge. Men va faan, det får det göra.
I alla fall har jag de två singeltjejerna på Camas balkong att tacka för den nyfunna läsglädjen.
Det trodde man inte.
Jag tänkte ge mig på att recensera böckerna också efterhand. Vi får väl se om jag har tid....
Men det blir inget konto på boktipset.se ännu. Det är jag inte redo för.
Det var argumentet till varför jag skulle lyssna på vad de hade att säga.
Och just det - den andra har ju hund.
Men vi tar det från början. Satt på Camas balkong och försökte förklara att jag inte hade läst en enda bok på länge. Anledningen var enkel, den heter Viktor. Det har varit svårt att hitta tid, varken mer eller mindre.
Men den gick inte hem.
"Det är nu du har tid ju", var det som uppenbarligen sköt mina egna upplevelser om tidsbrist i sank.
Så där satt två tjejer, singlar och utan barn och berättade hur man skulle göra.
"Det är ju bara att dela upp tiden"
"Säg bara att du ska läsa en timme"
"Jag har ju varit barnvakt, så jag är bra med barn", meddelade den ena som patos till sin egen trovärdighet.
Att det sedan visade sig att hon var bra med barn är en annan blogg.
Men där satt jag i alla fall och hade, enligt dem, inget försvar. Då han man ju bara en väg ut. Gör som de säger.
Det är också det som är anledningen till att jag efter två pappadagar, inne på den tredje, är på god väg att läsa ut min andra bord.
Det var som tusan, det fanns visst tid om man bara stängde av TV:n. För visst är en bok bättre än "En plats i solen" som man sett tidigare.
Ingen kommer i alla fall kunna anklaga mig för att hålla mig till en genre.
Jag har läst Alex Schulmans skynda att älska och är mitt uppe i boken om Mötley Crüe - "The Dirt"
Nästa bok lär bli "Flyga Drake".
Ni fattar - det spretar lite grann än så länge. Men va faan, det får det göra.
I alla fall har jag de två singeltjejerna på Camas balkong att tacka för den nyfunna läsglädjen.
Det trodde man inte.
Jag tänkte ge mig på att recensera böckerna också efterhand. Vi får väl se om jag har tid....
Men det blir inget konto på boktipset.se ännu. Det är jag inte redo för.
16.8.10
Same but different
Det blir inte "Flyga drake".
Men jag tar en i samma genre - typ.
"The Dirt", boken om Mötley Crüe.
På sin höjd en hårfin skillnad.
Men jag tar en i samma genre - typ.
"The Dirt", boken om Mötley Crüe.
På sin höjd en hårfin skillnad.
Bara regn hos mig
Det finns inget, med hård betoning nästan så man spottar på inget, dåligt väder för utomhusfika.
Viktor lär sig i tid.
Om ni undrar varför han tittar bort beror det på att han flörtar hejdlös med två tjejer vid bordet bredvid.
Vilken kille!
Pingu och fotboll
Vi ser på Pingu.
Det finns värre saker att göra.
Kanske inte direkt stimulerande för intellektet men det är det inte heller att skriva division 4-fotboll eller varpanotiser.
Så det går väl på jämt ut ungefär.
Dag 1 - av många
Då var det dags.
Första dagen på pappledigheten. Fast ledighet är sjukt missvisande. Man slipper i och för sig jobba - på jobbet.
Men ledig är man inte. Till den första januari kommer jag och Viktor att knyta band som ska räcka livet ut. Det kanske är dags för varje gång jag går upp till honom efter han har sovit är hans första och spontana reaktion - "Mamma?"
"Nej, pappa"
"Mamma?"
Ni fattar.
Det har varit ett ganska långt uppehåll på bloggen, för att nämna det uppenbara. Det har dels berott på riktig semester samt den minst sagt bristfälliga täckningen vid stugan på Fårö. Och det finns inget så jäkla irriterande som dålig täckning.
Så med tanke på min egen hälsa lät jag bloggen vila.
Men vila har jag knappast gjort. Det går liksom inte med en kille på 15 månader vid sin sida. Det är väl det som jag kommer att skriva om i bloggen nu. Så gillar ni inte barn så kan ni nog skita i att gå in här igen...
Det finns inte så mycket annat att lägga tiden på än just Viktor. Jag blev dock tillrättavisad av två singeltjejer utan barn att jag minsann borde läsa mer nu när jag är ledig. Så det ska jag faktiskt göra. Jag har redan avverkat "Skynda att älska" av husguden Alex Schulman och nu tror jag det blir "Flyga drake".
Det finns såklart annat att berätta från sommaren också. Men det sparar vi. Inte minst den socialt störda mannen som körde bort mig och Anders från tennisplanen. Det var också då jag kom med förslaget att sätta upp grindar till innerstan och ta tull. Inte helt genomtänkt.
Nåja. Nu måste jag läsa. Vill inte komma efter i schemat.
Förresten sökte jag jobb i bara kalsongerna i går. Det kändes befriande på något sätt.
Första dagen på pappledigheten. Fast ledighet är sjukt missvisande. Man slipper i och för sig jobba - på jobbet.
Men ledig är man inte. Till den första januari kommer jag och Viktor att knyta band som ska räcka livet ut. Det kanske är dags för varje gång jag går upp till honom efter han har sovit är hans första och spontana reaktion - "Mamma?"
"Nej, pappa"
"Mamma?"
Ni fattar.
Det har varit ett ganska långt uppehåll på bloggen, för att nämna det uppenbara. Det har dels berott på riktig semester samt den minst sagt bristfälliga täckningen vid stugan på Fårö. Och det finns inget så jäkla irriterande som dålig täckning.
Så med tanke på min egen hälsa lät jag bloggen vila.
Men vila har jag knappast gjort. Det går liksom inte med en kille på 15 månader vid sin sida. Det är väl det som jag kommer att skriva om i bloggen nu. Så gillar ni inte barn så kan ni nog skita i att gå in här igen...
Det finns inte så mycket annat att lägga tiden på än just Viktor. Jag blev dock tillrättavisad av två singeltjejer utan barn att jag minsann borde läsa mer nu när jag är ledig. Så det ska jag faktiskt göra. Jag har redan avverkat "Skynda att älska" av husguden Alex Schulman och nu tror jag det blir "Flyga drake".
Det finns såklart annat att berätta från sommaren också. Men det sparar vi. Inte minst den socialt störda mannen som körde bort mig och Anders från tennisplanen. Det var också då jag kom med förslaget att sätta upp grindar till innerstan och ta tull. Inte helt genomtänkt.
Nåja. Nu måste jag läsa. Vill inte komma efter i schemat.
Förresten sökte jag jobb i bara kalsongerna i går. Det kändes befriande på något sätt.
21.6.10
Misstag
Jag gjorde just årets misstag.
Jag sa till volleybollproffset att det inte var så bråttom att komma i tid till den lunchen jag håller på att göra.
Att ge volleyproffset en gratis förseningsursäkt är orutinerat.
Illa.
Han är nu 15 minuter sen and counting.
Jag sa till volleybollproffset att det inte var så bråttom att komma i tid till den lunchen jag håller på att göra.
Att ge volleyproffset en gratis förseningsursäkt är orutinerat.
Illa.
Han är nu 15 minuter sen and counting.
16.6.10
Dagarna på Fårö
Solen har gått ner för länge sedan och rummet bredvid ligger de två viktigaste människorna i mitt liv och sover.
Själv dröjer jag mig kvar. Inte bara för att soffan här i stugan på Fårö är så djup att det krävs en fullständig satsning för att ta sig upp utan mer för att jag kan.
Sitta kvar alltså.
Det är något med den här ön som gör mig lugn. Det bara rinner stress av mig på färjan över, inget kan liksom störa.
Det är här som Viktor och hans kusin Steven ska fylla luften med skratt. Det är här de kommer att trilla ner från verandan, resa sig igen och göra exakt samma sak igen. Det är här de kommer att vara störigt envisa med att stoppa sand, sten och annan skit i munnen.
Det vet vi redan.
Det känns bra.
I dag fick Viktor sin första smak på Sudersand. Det var en badsugen ettåring som jag och Frida bokstavlingen fick hålla tillbaka.
Han fick dock känna på vattnet, mest i avskräckande syfte.
Det gjorde honom bara med ivrig.
Sjuk unge.
Han har inte fått det av mig i alla fall. Det kan jag lova.
Själv dröjer jag mig kvar. Inte bara för att soffan här i stugan på Fårö är så djup att det krävs en fullständig satsning för att ta sig upp utan mer för att jag kan.
Sitta kvar alltså.
Det är något med den här ön som gör mig lugn. Det bara rinner stress av mig på färjan över, inget kan liksom störa.
Det är här som Viktor och hans kusin Steven ska fylla luften med skratt. Det är här de kommer att trilla ner från verandan, resa sig igen och göra exakt samma sak igen. Det är här de kommer att vara störigt envisa med att stoppa sand, sten och annan skit i munnen.
Det vet vi redan.
Det känns bra.
I dag fick Viktor sin första smak på Sudersand. Det var en badsugen ettåring som jag och Frida bokstavlingen fick hålla tillbaka.
Han fick dock känna på vattnet, mest i avskräckande syfte.
Det gjorde honom bara med ivrig.
Sjuk unge.
Han har inte fått det av mig i alla fall. Det kan jag lova.
Arbetsfördelning
Inga konstigheter egentligen. Jag bloggar, facebookar och kollar twitter.
Frida tapetserat med mönsterpassning.
En helt vanlig dag på Fårö med andra ord.
Frida vill dock förtydliga att hon tycker det är skoj att tapetsera.
"Jag är ingen mesig tjej, jag är manhaftig" är faktiskt ett direkt citat.
11.6.10
Konstigt
Att de blåser i sina vuvuzuelas fattar till och med jag.
Varför däremot har jag ingen aning om...
Vi pratat alltså fotbolls-vm här om ni inte hänger med i svängarna.
Och de där hornen som låter konstant från läktarna. Imponerande och fruktansvärt irriterande på samma gång.
Varför däremot har jag ingen aning om...
Vi pratat alltså fotbolls-vm här om ni inte hänger med i svängarna.
Och de där hornen som låter konstant från läktarna. Imponerande och fruktansvärt irriterande på samma gång.
9.6.10
Fulländad teoretiker
Spelade tennis med Anders i går.
I teorin är jag grym.
Grym.
I praktiken - inte lika grym.
I teorin är jag grym.
Grym.
I praktiken - inte lika grym.
Trött
Jag har varit pappaledig i en dryg vecka nu.
Jag har sex månader och tre veckor kvar.
Folk undrar om jag börjar bli trött på att vara hemma.
Nej. Det. Är. Jag. Inte.
Jag har sex månader och tre veckor kvar.
Folk undrar om jag börjar bli trött på att vara hemma.
Nej. Det. Är. Jag. Inte.
Hallen på Vallen - mitt arv till eftervärlden
En följetong på jobbet, när jag fortfarande jobbade på GT-sporten och inte som pappa, var frågan om arenahallen.
Hällarna var länge det enda och bästa alternativet och alla skisser och planer man har sett därifrån verkade lovande.
De flesta man pratade med trodde länge att det faktiskt skulle bli en ny arena, något som egentligen har diskuterats sedan Gutes handsbollslag spelade i allsvenskan. Södervärnshallen - som egentligen är en gympahall har varit för liten sedan den byggdes.
Allt var frid och fröjd fram tills dess att kommunen slängde in ett badhus i ekvationen och nu har allt gone pearshape. Alltså åt skogen.
Ingen vill bygga för det finns ingen lönsamhet i det helt enkelt.
Det bästa förslaget just nu är att faktiskt bygga en ny arenahall på grusplanen på Gutavallen.
Tänk efter. Det är ingen dum idé faktiskt. Tanken är att gräva ner den en bit så att den inte blir för dominerande i stadsbilden.
Det mest konstiga nu är att parkeringssituationen vid Gutavallen på allvar lyfts fram som ett problem.
Fast det är klart. Den funkar ju fläckfritt på Södervärn just nu och man vill ju inte byta ner sig.
Sen är det lite roligt att det var jag som först satte begreppet "Hallen på Vallen" i en rubrik. Kom i håg det när ni läser om det. Om det är det enda jag lämnar vidare till eftervärlden så kan jag vara nöjd.
Om det är någon på fastlandet - alltså övriga Sverige - som har läst det här och undrar vad faan jag skriver om så vill jag bara be om ursäkt för att jag slösat bort några minuter av ditt liv.
Det blir lätt så på Gotland.
Hällarna var länge det enda och bästa alternativet och alla skisser och planer man har sett därifrån verkade lovande.
De flesta man pratade med trodde länge att det faktiskt skulle bli en ny arena, något som egentligen har diskuterats sedan Gutes handsbollslag spelade i allsvenskan. Södervärnshallen - som egentligen är en gympahall har varit för liten sedan den byggdes.
Allt var frid och fröjd fram tills dess att kommunen slängde in ett badhus i ekvationen och nu har allt gone pearshape. Alltså åt skogen.
Ingen vill bygga för det finns ingen lönsamhet i det helt enkelt.
Det bästa förslaget just nu är att faktiskt bygga en ny arenahall på grusplanen på Gutavallen.
Tänk efter. Det är ingen dum idé faktiskt. Tanken är att gräva ner den en bit så att den inte blir för dominerande i stadsbilden.
Det mest konstiga nu är att parkeringssituationen vid Gutavallen på allvar lyfts fram som ett problem.
Fast det är klart. Den funkar ju fläckfritt på Södervärn just nu och man vill ju inte byta ner sig.
Sen är det lite roligt att det var jag som först satte begreppet "Hallen på Vallen" i en rubrik. Kom i håg det när ni läser om det. Om det är det enda jag lämnar vidare till eftervärlden så kan jag vara nöjd.
Om det är någon på fastlandet - alltså övriga Sverige - som har läst det här och undrar vad faan jag skriver om så vill jag bara be om ursäkt för att jag slösat bort några minuter av ditt liv.
Det blir lätt så på Gotland.
Halvfigurer
I grund och botten är jag faktiskt en ganska snäll person.
Jag har förstått att jag ibland kan uppfattas som lite syrlig och, tja, bitsk...
Nu har jag i och för sig fått en besynnerligt fin sida och och med att jag blev pappa. Fråga bara mina medspelare i Team Gotland.
Innan Viktor - i snitt ett gult kort per match.
Efter Viktor - knappt ett ena på hela säsongen.
En riktigt metamorfos, mina vänner.
Men det finns fortfarande en del grejor som kliar mig på fel sätt.
Det absolut värsta är dåliga bilförare - och i Visby verkar de jävlarna växa på träd.
I varenda korsning, i varenda port finns de små irriterande monstren med sina alldeles för stora bilar och bristande kunskaper.
Ut ur porten är lika med företräde, hur jäkla svårt kan det vara.
Hastigheterna på landsvägarna p Gotland är sänk sedan några månader tillbaka, det är inte mer med det egentligen och det kunde har varit lugnt.
Ska sanningen fram så är inte alla vägar på ön anpassade för 90 km/h.
Så nu är det 80 km/h som gäller.
Som sagt - det kunde ha varit lugnt.
Problemet är bara alla inavlade halvfigurer som av någon anledning inte ens kan hålla den hastigheten.
Ni vet de som körde 80 innan när man fick köra 80 - de kör nu i 70!
Man kan bli terrorist för mindre.
Men jag är snäll egentligen. Jag hade bara varit ännu snällare om alla lärde sig att köra bil.
Jag har förstått att jag ibland kan uppfattas som lite syrlig och, tja, bitsk...
Nu har jag i och för sig fått en besynnerligt fin sida och och med att jag blev pappa. Fråga bara mina medspelare i Team Gotland.
Innan Viktor - i snitt ett gult kort per match.
Efter Viktor - knappt ett ena på hela säsongen.
En riktigt metamorfos, mina vänner.
Men det finns fortfarande en del grejor som kliar mig på fel sätt.
Det absolut värsta är dåliga bilförare - och i Visby verkar de jävlarna växa på träd.
I varenda korsning, i varenda port finns de små irriterande monstren med sina alldeles för stora bilar och bristande kunskaper.
Ut ur porten är lika med företräde, hur jäkla svårt kan det vara.
Hastigheterna på landsvägarna p Gotland är sänk sedan några månader tillbaka, det är inte mer med det egentligen och det kunde har varit lugnt.
Ska sanningen fram så är inte alla vägar på ön anpassade för 90 km/h.
Så nu är det 80 km/h som gäller.
Som sagt - det kunde ha varit lugnt.
Problemet är bara alla inavlade halvfigurer som av någon anledning inte ens kan hålla den hastigheten.
Ni vet de som körde 80 innan när man fick köra 80 - de kör nu i 70!
Man kan bli terrorist för mindre.
Men jag är snäll egentligen. Jag hade bara varit ännu snällare om alla lärde sig att köra bil.
7.6.10
Nu har det börjat
Det är ju redan bestämt att det är tennis som ska göra att pappa, det vill säga jag, ska slippa jobba om ett par år.
I dag tog vi ett festa steg inne på Coop.
Det var ett naturligt och otvunget grepp han hade, min son. Nu ska vi bara göra som Andre Agassis föräldrar. De tejpade fast raket i handen på honom då han var för liten för att greppa det. De första reglerna var enkla. Slå hårt, bara hårt. Precision får vi ta senare.
Nu vet du Viktor. Slå hårt, hårt som faan.
4.6.10
Fårö!
Nu är vi äntligen på fantastiska Fårö. Underbart väder, faktiskt vindstilla mitt i dungen där vår stuga ligger. Vi är bara ett par hundra meter från den norra delen av Sudersand.
Det är i det närmaste perfekt man kan komma.
Vad gör vi då?
Kollar på TV såklart. Semifinal i franska öppna.
Min flickvän gillar tennis, det är därför hon är så glad på bilden.
Tyst nu, matchen börjar snart.
3.6.10
Viktor har inte en chans
Viktor sover, inte alltid på natten men väl på dagen. Två gånger till och med.
På förmiddagen går vi ut med den lille.
Och det är ständigt samma väg vi går. Det är smidigt, då kan man alltid berätta var han somnade.
"Han slocknade vid Riksbanken"
"Oj, så tidigt?"
"Jag fick gå gruset två gånger"
"Oj, det var värst"
Ni fattar säkert.
I alla fall, här är dagens promenad i bilder.
Här är det lilla ovetande offret. Inte det minsta på det klara med att han kommer att ägas så hårt av kullerstenen i Visby innerstad inom en kvart. Så jäkla ägd!
Payex. Nu har det säkert gått 30 sekunder och här ligger rekordet. Viktor har faktiskt somnat innan Payex en gån. Fatta! Innan Payex. Han hade inte en chans.
Ännu en vänstersväng och vi är på väg ner till Donners plats. Här brukar Viktor luras och verka helt trött och dåsig bara för att sedan piggna till. Och han lurar mig varje gång.
Sen går vi ut genom den här porten och jag har ingen anning om vad den heter. Förrut fick man köra här igenom men det satte såklart Kommunen stopp för. Nu står det ett lamm där. Irriterande. Jag tänker på när jag jobbade på Burmmeister när jag går här men det är en annan blogg.
Nu är det lätt att tro att vi tar vägen geonom Almedalen. För det gör man ju med barnvagn. Men inte då.
Viktor och jag går rakak vägen till vattnet. Endast det bästa är gott nog för min kille.
För det här är Viktor bakgrund när han ska sova. Slå det alla stockholmare med tunnelbana och bilar, era avgaser och oljud.
Nu börjar även den kritiska punkten i Viktors sovtåg. Det här brukar vara den första stationen så att säga.
Först väntar en skön, mjuk asfalterad gångväg. Men det är bara en luring för snart kommer den första stöten.
GRUSVÄG! Fatta. Här skumpar han till höger och vänster samtidigt som saltvattnet och släken vaggar honom. Till och med jag som kör vagnen blir ju trött. Men det kan hända att han står emot gruset. Inte ofta men det händer. Bra då att vi har andra vapen.
För efter en liten backe, där jag har cyklat när jag var liten, kommer nämligen:
Kullersten.
Mer kullersten.
För att avslutas med ännu mer kullersten.
Viktor har inte en chans. Han är så jäkla ägd. Kullerstenen rules och jag kan gå hem och skriva det här blogginlägget. Och vänta på nästa dag och nästa promenad.
På förmiddagen går vi ut med den lille.
Och det är ständigt samma väg vi går. Det är smidigt, då kan man alltid berätta var han somnade.
"Han slocknade vid Riksbanken"
"Oj, så tidigt?"
"Jag fick gå gruset två gånger"
"Oj, det var värst"
Ni fattar säkert.
I alla fall, här är dagens promenad i bilder.
Här är det lilla ovetande offret. Inte det minsta på det klara med att han kommer att ägas så hårt av kullerstenen i Visby innerstad inom en kvart. Så jäkla ägd!
Porten. Så här fort har inte Viktor somnat, men man ska kanske komma i håg att vi bara är typ tio sekunder in på promenaden. Han är ingen sovmaskin.
Payex. Nu har det säkert gått 30 sekunder och här ligger rekordet. Viktor har faktiskt somnat innan Payex en gån. Fatta! Innan Payex. Han hade inte en chans.
Ännu en vänstersväng och vi är på väg ner till Donners plats. Här brukar Viktor luras och verka helt trött och dåsig bara för att sedan piggna till. Och han lurar mig varje gång.Sen går vi ut genom den här porten och jag har ingen anning om vad den heter. Förrut fick man köra här igenom men det satte såklart Kommunen stopp för. Nu står det ett lamm där. Irriterande. Jag tänker på när jag jobbade på Burmmeister när jag går här men det är en annan blogg.Nu är det lätt att tro att vi tar vägen geonom Almedalen. För det gör man ju med barnvagn. Men inte då.Viktor och jag går rakak vägen till vattnet. Endast det bästa är gott nog för min kille.
För det här är Viktor bakgrund när han ska sova. Slå det alla stockholmare med tunnelbana och bilar, era avgaser och oljud.Nu börjar även den kritiska punkten i Viktors sovtåg. Det här brukar vara den första stationen så att säga.
Först väntar en skön, mjuk asfalterad gångväg. Men det är bara en luring för snart kommer den första stöten.GRUSVÄG! Fatta. Här skumpar han till höger och vänster samtidigt som saltvattnet och släken vaggar honom. Till och med jag som kör vagnen blir ju trött. Men det kan hända att han står emot gruset. Inte ofta men det händer. Bra då att vi har andra vapen.För efter en liten backe, där jag har cyklat när jag var liten, kommer nämligen:Kullersten.Mer kullersten.
För att avslutas med ännu mer kullersten.
Viktor har inte en chans. Han är så jäkla ägd. Kullerstenen rules och jag kan gå hem och skriva det här blogginlägget. Och vänta på nästa dag och nästa promenad.
Vi får väl sen var han somnar då. Jag gissar på gruset. Det är lömskt. Och härligt.
1.6.10
Kroppen värker
Det finns få saker som är värre än att spela beachvolley i tre timmar när man inte rört på kroppen på typ två månader.
Själva spelet är inte jobbigt även om musklerna värker och pulserar som om de altig gjort något annat.
Det är dagen efter och dagen efter det som är plågsamma. Träningsvärken är sjuk, att gå i trappor är omöjligt. Att gå på toaletten... Nej, vi hoppar det.
Det hela är bara en lång väntan på återhämtning. En lång plågsam väntan.
Själva spelet är inte jobbigt även om musklerna värker och pulserar som om de altig gjort något annat.
Det är dagen efter och dagen efter det som är plågsamma. Träningsvärken är sjuk, att gå i trappor är omöjligt. Att gå på toaletten... Nej, vi hoppar det.
Det hela är bara en lång väntan på återhämtning. En lång plågsam väntan.
En...
Två, tre, fyra, fem, sex, sju månader ska jag vara ledig.
Tack gode Gud för Viktor. Bajsblöjor har aldrig varit mer lockande.
Världens genom tidernas sötaste unge firar såklart pappas hemkomst med sin favvo tisha!
Tack gode Gud för Viktor. Bajsblöjor har aldrig varit mer lockande.
Världens genom tidernas sötaste unge firar såklart pappas hemkomst med sin favvo tisha!
25.4.10
Frustrerad
Klockan är 12.06 när jag skriver detta och det är egentligen arbetstid.
Men just nu är det arbetstiden som är problemet. Jag jobbar nämligen väldigt ofta helg.
Som idag. Elva timmar.
Jag vill bara säga att just en sådan här dag suger det fetast att jobba söndag.
Typ 12 grader varmt, sol och vindstilla.
Jävla skitarbetstid. Jag vill ju också ha ett liv.
Nu måste jag sitta i GT-bunkern hela söndagen.
Det är guds dag för tusan. Då var det meningen att man skulle vila.
Inte vara tvungen att sitta framför datorn.
Det kommer inte göra ont att gå hemma i sju månader.
Inte ont alls.
Men just nu är det arbetstiden som är problemet. Jag jobbar nämligen väldigt ofta helg.
Som idag. Elva timmar.
Jag vill bara säga att just en sådan här dag suger det fetast att jobba söndag.
Typ 12 grader varmt, sol och vindstilla.
Jävla skitarbetstid. Jag vill ju också ha ett liv.
Nu måste jag sitta i GT-bunkern hela söndagen.
Det är guds dag för tusan. Då var det meningen att man skulle vila.
Inte vara tvungen att sitta framför datorn.
Det kommer inte göra ont att gå hemma i sju månader.
Inte ont alls.
24.4.10
Lördag 17.34 Dalhem IP
Jag får faktiskt betalt för det här.
Avd: Det som är bra med att vara sportreporter på Gotlands Tidningar.
Dagens...
...skörd.
Bäst hittills.
Och faktiskt lite imponerande.
Viktor fick tag i mina Offside. Han gör framsteg, det är med delade känslor man konstaterar det.
20.4.10
Viktor was here
Frida sover. Det brukar vara då att den som tar Viktor på natten. Det är mest naturligt liksom med tanke på att han sover...tja, en ettåring som inte sover så bra.
Fast ibland bjuder min fina flickvän på både natten och sovmorgon.
Man anade inte för ett år sedan att sju timmars sammanhängande sömn skulle kännas som att vinna på lotto.
Nåja.
Det här är en sådan dag. Det är som att se på ett avsnitt av Jackass. Viktor verkar ha en grudge på böckerna i bokhyllan, leksakerna i kistan och kuddarna i soffan.
Det är med en frenesi som skulle fått vem som helst avundsjuk som pryl efter pryl kastas ner på golvet.
Bara för att lämnas minuten senare. Uppenbarligen är frenesin kopplad till attentionspanet.
Men han är målmedveten, det bådar gott inför tenniskarriären.
Nu ska vi bara lära honom att städa upp efter sig.
Vad kan det ta? Ett par, tre veckor kanske?
Fast ibland bjuder min fina flickvän på både natten och sovmorgon.
Man anade inte för ett år sedan att sju timmars sammanhängande sömn skulle kännas som att vinna på lotto.
Nåja.
Det här är en sådan dag. Det är som att se på ett avsnitt av Jackass. Viktor verkar ha en grudge på böckerna i bokhyllan, leksakerna i kistan och kuddarna i soffan.
Det är med en frenesi som skulle fått vem som helst avundsjuk som pryl efter pryl kastas ner på golvet.
Bara för att lämnas minuten senare. Uppenbarligen är frenesin kopplad till attentionspanet.
Men han är målmedveten, det bådar gott inför tenniskarriären.
Nu ska vi bara lära honom att städa upp efter sig.
Vad kan det ta? Ett par, tre veckor kanske?
6.4.10
Bristande människor
Är på Bromma flygplats, tyvärr.
För en samling surare och bittrare människor än de som jobbar här får man leta efter.
Vid säkerhetskontrollen, denna sjuka, nitiska säkerhetskontrollen, börjar det hela med att mina datorer och väskor läggs upp "fel" på det där bandet.
Med fel innebär det att väskan först placeras i en plastlåda - tydligen helt ologiskt och fel.
Jag försöker sedan gå igenom den där detektorn, den är som
en slumpgenerator, ena gången får man ha skor en annan gång inte. Ibland piper den på bältet ibland inte. Ni kan ge er faan på att jag aldrig vinner på lotto men hos de livsfattiga människorna i säkerhetskontrollen utan någon känsla för någonting hamnar jag alltid.
I alla fall, jag försöker gå igenom men får inte.
"Vänta tills dina grejor åkt igenom" säger de till mig. Oklart varför men något säger att det är hyfsat lönlöst att ifrågasätta.
Jag väntar lite på mina väskor som ligger en halvmeter från röntgenmaskinen, men tydligen är den sura säkerhetskontrollanten stelopererad i armarn för med en nollställd min konstaterar hon att jag måste flytta mina väskor närmare.
"De åker inte in av sig själva precis", säger hon.
Grattis till ditt liv också tänker jag men säger ingenting.
Väl igenom (det piper inte sjukt nog, men det visade sig bara vara en falsk säkerhet) blir jag ombedd att öppna min väska.
Och jodå, den parfymflaskan som gått igenom två säkerhetskontroller på två dagar är helt plötsligt för stor.
Jag ombedda checka in väskan, något som inte går med två datorer och en systemkamera.
Jag lanserar idéen att bara checka in parfymflaskan, men det går tydligen inte heller, oväntat.
Någon som helst samordning verkar inte finnas och det finns bara ett alternativ kvar - samhällets fiende nummer ett, min halvfulla parfymflaska måste förstöras, förintas, kaseras.
Den slängs och jag får passera.
Nu är jag ett blogginlägg rikare och lite lugnare. Men säkerhetskontrollant kommer jag aldrig att bli.
Sen att det är jag som gjort fel i alla moment struntar jag fullständigt i. Jag har ju råd att göra det.
Tur för mig.
För en samling surare och bittrare människor än de som jobbar här får man leta efter.
Vid säkerhetskontrollen, denna sjuka, nitiska säkerhetskontrollen, börjar det hela med att mina datorer och väskor läggs upp "fel" på det där bandet.
Med fel innebär det att väskan först placeras i en plastlåda - tydligen helt ologiskt och fel.
Jag försöker sedan gå igenom den där detektorn, den är som
en slumpgenerator, ena gången får man ha skor en annan gång inte. Ibland piper den på bältet ibland inte. Ni kan ge er faan på att jag aldrig vinner på lotto men hos de livsfattiga människorna i säkerhetskontrollen utan någon känsla för någonting hamnar jag alltid.
I alla fall, jag försöker gå igenom men får inte.
"Vänta tills dina grejor åkt igenom" säger de till mig. Oklart varför men något säger att det är hyfsat lönlöst att ifrågasätta.
Jag väntar lite på mina väskor som ligger en halvmeter från röntgenmaskinen, men tydligen är den sura säkerhetskontrollanten stelopererad i armarn för med en nollställd min konstaterar hon att jag måste flytta mina väskor närmare.
"De åker inte in av sig själva precis", säger hon.
Grattis till ditt liv också tänker jag men säger ingenting.
Väl igenom (det piper inte sjukt nog, men det visade sig bara vara en falsk säkerhet) blir jag ombedd att öppna min väska.
Och jodå, den parfymflaskan som gått igenom två säkerhetskontroller på två dagar är helt plötsligt för stor.
Jag ombedda checka in väskan, något som inte går med två datorer och en systemkamera.
Jag lanserar idéen att bara checka in parfymflaskan, men det går tydligen inte heller, oväntat.
Någon som helst samordning verkar inte finnas och det finns bara ett alternativ kvar - samhällets fiende nummer ett, min halvfulla parfymflaska måste förstöras, förintas, kaseras.
Den slängs och jag får passera.
Nu är jag ett blogginlägg rikare och lite lugnare. Men säkerhetskontrollant kommer jag aldrig att bli.
Sen att det är jag som gjort fel i alla moment struntar jag fullständigt i. Jag har ju råd att göra det.
Tur för mig.
4.4.10
27.3.10
Faan.
Nu kom jag på vad jag saknar.
Ett ryggstöd.
Bänkjäveln har inget ryggstöd.
Nåja. Det funkar ändå...
Ett ryggstöd.
Bänkjäveln har inget ryggstöd.
Nåja. Det funkar ändå...
Bara så ni vet...
...intas morgonkaffet på en bänk med den här utsikten:
Sällskap: en sovande Viktor och två lokala morgontidningar.
Älskar Gotland.
Sällskap: en sovande Viktor och två lokala morgontidningar.
Älskar Gotland.
26.3.10
Ser man på
Jag vet. Jag har inte skrivit på ett tag men ibland blir det bara så.
En sak kan vi göra klar bara, jag är inte en av de bloggarna som liksom ber om ursäkt för dålig uppdatering.
Jag skriver ju när jag känner för det, inga konstigheter med det.
Det har dock varit en del att stå i den senaste tiden. Mest jobb. En jäkla massa jobb. Det är inte utan att man ledsnar på det ibland.
Men it brings home the bacon så det är bara att borra ner huvudet och skriva ännu en artikel när det känns tungt.
Sen har min lilla son krävt en del uppmärksamhet, men det är knappast något jobbigt. Han är för söt den lilla saken.
En problem finns dock, han sover inte så jättebra. Det innebär också att vi ikväll kommer att prova ett nytt sätt att lägga honom på. Vilket i sin tur innebär att jag inte kommer att kunna se Endres femte och avgörande kvartsfinal mot KAIS Mora.
Alla som haft småbarn som inte sovit ordentligt kan förstå min prioritering
Jag förstår i allafall, det känns viktigast.
Det är inte 5-minuters metoden som gäller ikväll. Den som går ut på att låta Viktor i fem minuter i sträck skrika sig till sömns. Inte aktuellt. Inte ens nära.
Nej det är någon form av vaggande tillsammans med en ramsa man ska upprepa.
Vi får väl se, det funkade för Pontus och Catrin på lilla Sixten. Hoppas Viktor is up for the challange.
Annars är allt lugnt Det börjar bli vår, snön förvinner och om två månader är jag ledig i sju månader. Det är helt sjukt egentligen.
Sven ringde förresten häromdagen. Han hade först nu upptäckt att jag bloggat om honom och hans sjuka besatthet av syrener. Men det var lugnt Jag gillar Sven. Han är en bra kille. Hoppas det blir Island Games snart igen så man får träffa Sven. Svenne T. Svenne Benne. Svenne Klubba. Sven. A nice guy.
Hoppas att Endre vinner. Det vore skoj med lite mer innebandy i vår. Den sista meningen trodde jag, för tio år sedan i alla fall, aldrig att jag skulle skriva.
Ser man på.
En sak kan vi göra klar bara, jag är inte en av de bloggarna som liksom ber om ursäkt för dålig uppdatering.
Jag skriver ju när jag känner för det, inga konstigheter med det.
Det har dock varit en del att stå i den senaste tiden. Mest jobb. En jäkla massa jobb. Det är inte utan att man ledsnar på det ibland.
Men it brings home the bacon så det är bara att borra ner huvudet och skriva ännu en artikel när det känns tungt.
Sen har min lilla son krävt en del uppmärksamhet, men det är knappast något jobbigt. Han är för söt den lilla saken.
En problem finns dock, han sover inte så jättebra. Det innebär också att vi ikväll kommer att prova ett nytt sätt att lägga honom på. Vilket i sin tur innebär att jag inte kommer att kunna se Endres femte och avgörande kvartsfinal mot KAIS Mora.
Alla som haft småbarn som inte sovit ordentligt kan förstå min prioritering
Jag förstår i allafall, det känns viktigast.
Det är inte 5-minuters metoden som gäller ikväll. Den som går ut på att låta Viktor i fem minuter i sträck skrika sig till sömns. Inte aktuellt. Inte ens nära.
Nej det är någon form av vaggande tillsammans med en ramsa man ska upprepa.
Vi får väl se, det funkade för Pontus och Catrin på lilla Sixten. Hoppas Viktor is up for the challange.
Annars är allt lugnt Det börjar bli vår, snön förvinner och om två månader är jag ledig i sju månader. Det är helt sjukt egentligen.
Sven ringde förresten häromdagen. Han hade först nu upptäckt att jag bloggat om honom och hans sjuka besatthet av syrener. Men det var lugnt Jag gillar Sven. Han är en bra kille. Hoppas det blir Island Games snart igen så man får träffa Sven. Svenne T. Svenne Benne. Svenne Klubba. Sven. A nice guy.
Hoppas att Endre vinner. Det vore skoj med lite mer innebandy i vår. Den sista meningen trodde jag, för tio år sedan i alla fall, aldrig att jag skulle skriva.
Ser man på.
20.3.10
Som sötast
Det är förstås ingen tävling, med en deltagare och en klart vinklad domare vore det kanske inte så superlyckat, men det är nästan dagligen som jag tänker: nu var Viktor som sötast.
Nu kan ja dock ha en vinnare i frågan.
Det skulle kunna vara efter han har sovit förmiddag och möter en med ett leende, ståendes i sängen när man öppnar dörren, det hade kunnat vara när han, trött som få ligger på axeln men ändå orkar le in i spegeln.
Det skulle kunna vara när han i full koncentration i sin lekhade försöker få en rund boll i ett fyrkantigt hål.
Det hade kunnat vara när han läger upp ena armbågen på armstödet och sin barnstol vid bordet, han liksom hänger där lite samtidigt som han matas.
Det skulle kunna vara när man kommer hem och han sätter av i full fart, krypandes så klart, för att möta dig.
Alla dessa är så klart underbara men det finns en som står ut.
När man ska få den lilla underbara killen att sova brukar vi ligga bredvid i sängen, till en början gör han faktiskt lite motstånd, en slappnar han av och till slut somnar han.
När man sedan reser sig upp för att lägga över honom i sin säng brukar han dra ihop sig lite.
Då ligger han där, på vårt överkast, liten och sårbar, söt och oförstörbar, helt underbar med andra ord.
Då är han som sötast, just nu i alla fall.
Nu kan ja dock ha en vinnare i frågan.
Det skulle kunna vara efter han har sovit förmiddag och möter en med ett leende, ståendes i sängen när man öppnar dörren, det hade kunnat vara när han, trött som få ligger på axeln men ändå orkar le in i spegeln.
Det skulle kunna vara när han i full koncentration i sin lekhade försöker få en rund boll i ett fyrkantigt hål.
Det hade kunnat vara när han läger upp ena armbågen på armstödet och sin barnstol vid bordet, han liksom hänger där lite samtidigt som han matas.
Det skulle kunna vara när man kommer hem och han sätter av i full fart, krypandes så klart, för att möta dig.
Alla dessa är så klart underbara men det finns en som står ut.
När man ska få den lilla underbara killen att sova brukar vi ligga bredvid i sängen, till en början gör han faktiskt lite motstånd, en slappnar han av och till slut somnar han.
När man sedan reser sig upp för att lägga över honom i sin säng brukar han dra ihop sig lite.
Då ligger han där, på vårt överkast, liten och sårbar, söt och oförstörbar, helt underbar med andra ord.
Då är han som sötast, just nu i alla fall.
19.3.10
Tvären
Det är egentligen inte så att Viktor sover dåligt, det är mer att han vaknar lite för ofta.
Ni som fattar fattar.
Idag vaknade han vid 6.59, pigg som en schlagerartist och skrek.
Inte för att han var arg, utan för han var glad.
Men det var för tidigt för det ändå.
Nu ligger jag kvar i sängen medan Frida ska föda den lilla saken. Jag är på väg upp också, om än lite motvilligt.
En fråga är bara varför 11 månader gamla människor måste ligga på tvären i sängen. Sjukt.
Ni som fattar fattar.
Idag vaknade han vid 6.59, pigg som en schlagerartist och skrek.
Inte för att han var arg, utan för han var glad.
Men det var för tidigt för det ändå.
Nu ligger jag kvar i sängen medan Frida ska föda den lilla saken. Jag är på väg upp också, om än lite motvilligt.
En fråga är bara varför 11 månader gamla människor måste ligga på tvären i sängen. Sjukt.
11.3.10
Alltid sen
Om ni bestämmer en tid med Hannes, lägg alltid till en halvtimme för varje heltimme det är kvar till bestämd tid.
Det är så jag har lärt mig.
Och ändå sitter jag och väntar nu igen.
Men vad gör man inte för lite kvalitetstid...
Bara därför kom han hit precis nu. Typ en timme sen. Vi bestämde tid för två timmar sen.
Hepp!
Det är så jag har lärt mig.
Och ändå sitter jag och väntar nu igen.
Men vad gör man inte för lite kvalitetstid...
Bara därför kom han hit precis nu. Typ en timme sen. Vi bestämde tid för två timmar sen.
Hepp!
Syrenisarna
Det var förvisso en fantatisk dag, vi hade precis kommit fram till Åland och en hel vecka av Island Games låg framför oss.
Detta till trots hade jag, och resten av volleybollaget svårt att dela Svens entusiasm.
För bilden ljuger inte.
Sven, den stjärnan, fick syn på den utslagna blomman och utbrast, lite för uppspelt för att det ska vara helt okej: "Killar, kolla! Syrenisarna blommar!"
Nedless to say så blev Sven påmind om syrenisarna hela veckan på Åland.
Med all rätt.
True story.
10.3.10
Nytänkande
Ingen ska kunna anklaga min son för att inte tänka i nya banor.
Inatt kom han på hur han skulle göra för att sova samtidigt som han var i konstant rörelse - således hindra sina föräldrar från att göra detsamma.
Viktor - som uppenbarligen är ett sällsynt begåvat underbarn - kom inte bara på detta utan han vaknade klockan 7.05 också.
Till synes utvilad.
Gifted child I tell you!
Inatt kom han på hur han skulle göra för att sova samtidigt som han var i konstant rörelse - således hindra sina föräldrar från att göra detsamma.
Viktor - som uppenbarligen är ett sällsynt begåvat underbarn - kom inte bara på detta utan han vaknade klockan 7.05 också.
Till synes utvilad.
Gifted child I tell you!
7.3.10
Förresten...
...World Trade Center=världens sämsta film.
I alla fall de första 55 minuterna sen tog kroppens självbevarelsedrift över och jag somnade.
Farsan
Min kära far ska förresten åka färjan till Åland bara för att kolla på isen.
I vattnet alltså.
Han frågade om jag skulle hänga med.
Jag sa nej.
Skulle i och för sig vara en bra erfarenhet att bredda sitt begrepp av dödens tråkigt.
I vattnet alltså.
Han frågade om jag skulle hänga med.
Jag sa nej.
Skulle i och för sig vara en bra erfarenhet att bredda sitt begrepp av dödens tråkigt.
Nuevo Estocolmo
Efter en helg i Stockholm blir jag bara mer och mer säker på att jag aldrig kommer att bo där.
Jag kommer definitivt inte bo på IKEA en söndags eftermiddag.
Sjuuukt med folk.
Den riktiga anledningen till helgens stockholmsresa var att visa upp gildklimpen (Vikor) för vänner och familj.
Han var en stjärna hela fredagen, inte ett gnäll, inte ett missnöje på hela dagen.
Otroligt egentligen, men så är han ju ett riktigt a-barn. Det kommer ju bara något var femte år typ.
Jag fick en kommentar på Fejan som ville veta slutet på förra bloggen.
Det finns inget direkt slut.
Jag tog båten, eller rättare sagt båtarna hem, luktade på min son och lovade att aldrig igen lämna honom.
Ett löfte jag givetvis inte kommer att kunna hålla.
Nu ligger Frida och Viktor och sover i soffan bredvid mig i kupén på färjan.
Eller kupé förresten, en kupé med kromosomfel skulle man kunna säga.
Jag hör bägge två andas tryggt.
Nu har två av fyra kanaler kajkat ur på tvn.
Destinationen ger landsorts-tv en helt ny innebörd.
Jag kommer definitivt inte bo på IKEA en söndags eftermiddag.
Sjuuukt med folk.
Den riktiga anledningen till helgens stockholmsresa var att visa upp gildklimpen (Vikor) för vänner och familj.
Han var en stjärna hela fredagen, inte ett gnäll, inte ett missnöje på hela dagen.
Otroligt egentligen, men så är han ju ett riktigt a-barn. Det kommer ju bara något var femte år typ.
Jag fick en kommentar på Fejan som ville veta slutet på förra bloggen.
Det finns inget direkt slut.
Jag tog båten, eller rättare sagt båtarna hem, luktade på min son och lovade att aldrig igen lämna honom.
Ett löfte jag givetvis inte kommer att kunna hålla.
Nu ligger Frida och Viktor och sover i soffan bredvid mig i kupén på färjan.
Eller kupé förresten, en kupé med kromosomfel skulle man kunna säga.
Jag hör bägge två andas tryggt.
Nu har två av fyra kanaler kajkat ur på tvn.
Destinationen ger landsorts-tv en helt ny innebörd.
1.3.10
Mariehamn, Åland, 00.34
Klockan är strax efter halv ett på natten.
Rummet är mörkt sånär som på den strimma ljus från gatlycktan som tränger in i det där irriterande hållet mellan de två tunga gardinerna som alltid finns på hotellrum.
För det är där jag är, på ett hotellrum i Mariehamn på Åland. Det är säsongens sista bortamatch och det är den överlägset längsta och omständligaste. Båt från Gotland klockan sju, bil till Kapellskär, sen ännu en båt och sen bil igen.
Men nu ligger jag här, vi vann matchen förresten men det är en annan historia, jag har Carl-Magnus i sängen bredvid mig och Anders ett steg till längre bort.
Två mina bästa vänner, det känns bra.
Det är tyst, det kommer det inte vara sen när Carl-Magnus somnar på riktigt men säg ett problem som inte går att lösa med öronproppar.
Fast helt tyst är det inte. Det ligger ett dovt brummande utanför fönstret, det är fläktar eller liknande som har gått igång. Som det alltid gör på hotell.
Det brummar, tunga gardiner och sunkiga kuddar - så är det alltid.
Min mobiltelefon, min iPhone, ligger under madrassen uppe till höger på sängen. Jag har inget nattduksbord, det är för trångt för det, så mina grejer gömmer jag under madrassen.
Jag knäpper bort svartskärmen på telefonen. Då syns han - den lilla människan som har gjort mig till en person. Killen som kan få mitt hjärta att gå i tusen bitar bara jag ser honom. Min son -Viktor.
Han tittar på mig, hans blick är mjuk och hans leende vackert. Han är det bästa jag vet, han är det bästa jag har gjort.
Det är nu man märker att man är en ny människa. Jag måste ha åkt på hundratals volleybollresor genom åren. Det är aldrig några större problem.
Klart att det finns dem som man saknar, jag saknar min flickvän när vi inte är på samma ställe.
Men det är inte samma sak.
I helgen var första gången som jag verkligen kände att min själ gjorde ont för att jag var ifrån Viktor. Mitt hjärta brast när jag tänkte på honom. Min älskling, min finaste.
Det är dock en skön utveckling och något som inte går att förberedda sig på riktigt. Det finns alltid dem som febrilt försöker att förmedla den här känslan men det går aldrig hela vägen.
Jag försöker inte berätta för er hur ni kommer att känna den dagen ni själva upplever något likanande.
Jag vill bara berätta hur det var på Åland en dag i slutet på februari 2010 för mig.
Sen hade jag så jäkla roligt under resan och det kommer jag antaligen ha även nästa gång jag ska resa iväg med volleybollen.
Det har man faktiskt alltid.
Men hjärtat kommer att brista lite för varje gång.
Det är väl så det är att vara pappa antar jag.
Skönt.
Rummet är mörkt sånär som på den strimma ljus från gatlycktan som tränger in i det där irriterande hållet mellan de två tunga gardinerna som alltid finns på hotellrum.
För det är där jag är, på ett hotellrum i Mariehamn på Åland. Det är säsongens sista bortamatch och det är den överlägset längsta och omständligaste. Båt från Gotland klockan sju, bil till Kapellskär, sen ännu en båt och sen bil igen.
Men nu ligger jag här, vi vann matchen förresten men det är en annan historia, jag har Carl-Magnus i sängen bredvid mig och Anders ett steg till längre bort.
Två mina bästa vänner, det känns bra.
Det är tyst, det kommer det inte vara sen när Carl-Magnus somnar på riktigt men säg ett problem som inte går att lösa med öronproppar.
Fast helt tyst är det inte. Det ligger ett dovt brummande utanför fönstret, det är fläktar eller liknande som har gått igång. Som det alltid gör på hotell.
Det brummar, tunga gardiner och sunkiga kuddar - så är det alltid.
Min mobiltelefon, min iPhone, ligger under madrassen uppe till höger på sängen. Jag har inget nattduksbord, det är för trångt för det, så mina grejer gömmer jag under madrassen.
Jag knäpper bort svartskärmen på telefonen. Då syns han - den lilla människan som har gjort mig till en person. Killen som kan få mitt hjärta att gå i tusen bitar bara jag ser honom. Min son -Viktor.
Han tittar på mig, hans blick är mjuk och hans leende vackert. Han är det bästa jag vet, han är det bästa jag har gjort.
Det är nu man märker att man är en ny människa. Jag måste ha åkt på hundratals volleybollresor genom åren. Det är aldrig några större problem.
Klart att det finns dem som man saknar, jag saknar min flickvän när vi inte är på samma ställe.
Men det är inte samma sak.
I helgen var första gången som jag verkligen kände att min själ gjorde ont för att jag var ifrån Viktor. Mitt hjärta brast när jag tänkte på honom. Min älskling, min finaste.
Det är dock en skön utveckling och något som inte går att förberedda sig på riktigt. Det finns alltid dem som febrilt försöker att förmedla den här känslan men det går aldrig hela vägen.
Jag försöker inte berätta för er hur ni kommer att känna den dagen ni själva upplever något likanande.
Jag vill bara berätta hur det var på Åland en dag i slutet på februari 2010 för mig.
Sen hade jag så jäkla roligt under resan och det kommer jag antaligen ha även nästa gång jag ska resa iväg med volleybollen.
Det har man faktiskt alltid.
Men hjärtat kommer att brista lite för varje gång.
Det är väl så det är att vara pappa antar jag.
Skönt.
27.2.10
Arselbitaren
Nu har jag gjort det igen.
I väntan på att gå till båten för att att ta båten som ska ta oss till båten till Åland (long story) då ser jag på OS.
Curlingfinal damer.
Sverige mot Kanada.
Jag ser att Sverige ligger under med två poäng med två stenar kvar i den nionde omgången.
Omöjligt med andra ord.
Så jag byter kanal, till typ testbild eller nått.
Byter tillbaka några minuter senare.
Då har Sverige tagit guld.
WTF?
Så kan det gå när man inte vågar se.
Vilken arselbitare man kan vara.
I väntan på att gå till båten för att att ta båten som ska ta oss till båten till Åland (long story) då ser jag på OS.
Curlingfinal damer.
Sverige mot Kanada.
Jag ser att Sverige ligger under med två poäng med två stenar kvar i den nionde omgången.
Omöjligt med andra ord.
Så jag byter kanal, till typ testbild eller nått.
Byter tillbaka några minuter senare.
Då har Sverige tagit guld.
WTF?
Så kan det gå när man inte vågar se.
Vilken arselbitare man kan vara.
25.2.10
Om du har tråkigt
När jag har lite tråkigt, det händer ibland, så brukar jag tänka på libero-Jocke i mitt volleyboll-lag Team Gotland.
Jag tänker kanske mer på det han brukar göra än just honom. Det jag tänker mest på är libero-Jocke på Viking Line på väg hem från Island Games på Åland i somras.
Buffén var bokad och klar. En skön sittning på två timmar låg framför oss.
Lycka på en tallrik med andra ord.
Då klev vår kortaste spelare in i matchen.
Detta var allt som libero-Jocke tog.
Ingenting annat.
Absolut ingenting.
"Jag hittade inte såsen", var hans förklaring.
Alla kring bordet nickande förstående och fortsatte att äta vår mat.
Jag tänker kanske mer på det han brukar göra än just honom. Det jag tänker mest på är libero-Jocke på Viking Line på väg hem från Island Games på Åland i somras.
Buffén var bokad och klar. En skön sittning på två timmar låg framför oss.
Lycka på en tallrik med andra ord.
Då klev vår kortaste spelare in i matchen.
Detta var allt som libero-Jocke tog.
Ingenting annat.
Absolut ingenting.
"Jag hittade inte såsen", var hans förklaring.
Alla kring bordet nickande förstående och fortsatte att äta vår mat.
Bra tv
Biggest loser!
Must see tv.
Jag är tokigt fast just nu.
11.00 varje förmiddag väntar jag på att Allison ska leda mig in i tjockisarnas förtrollade värld.
Det är en härlig värld, en underbar värld.
Must see tv.
Jag är tokigt fast just nu.
11.00 varje förmiddag väntar jag på att Allison ska leda mig in i tjockisarnas förtrollade värld.
Det är en härlig värld, en underbar värld.
23.2.10
Dolphan!
Dolph Lundgren är förvisso en jäkligt cool kille.
Han är också sjukt populär just nu.
Men allt han rör vid verkar inte bli guld.
Snarare bajs.
Den här filmen: http://www.imdb.com/title/tt0382028/
får omdömet worst film ever och unwatchable.
Den måste man se med andra ord.
Pirate bay here I come.
Han är också sjukt populär just nu.
Men allt han rör vid verkar inte bli guld.
Snarare bajs.
Den här filmen: http://www.imdb.com/title/tt0382028/
får omdömet worst film ever och unwatchable.
Den måste man se med andra ord.
Pirate bay here I come.
22.2.10
Hårda volleybollkillar
Av någon konstigt anledning hamnar alltid team Gotland volleyboll mitt i de värsta av oväder.
2006 eller när det nu var, hamnade mitt i Stormen Per och nu i helgen var vi tvugna att köra genom en klass 2-varning för att komma till matchen på söndagen.
Men då innebanduypelare, badmintonlirare och handbollstjommar ställer in så väljer såklart Team Gotland volleyboll att köra på.
Vi är hårda på det sättet...
Typ.
Vi har inget överflöd av juniorer i Team Gotland men två av dem var med på helgens utflykt.
De satt bak i min bil.
De hördes.
Jävlar vad de hördes.
De flesta diskussioner gick ut på följande:
Junis 1: Ja
Junis 2: Nej
Junis 1: Ja
Junis 2: Nej.
Jag tror ni fattar.
Jag gjorde i och för sig inte det. Jag fattade inte när junisarna vek sig av skratt när vi åkte förbi Trångsund.
Men så är jag inte 17 längre heller.
Nåja. Nu ska jag tvätta bilen. Det har jag lärt mig att man ska göra efter att man varit på det salta fastlandet.
Kan någon lära Viktor att sova på natten skulle jag vara glad.
Men det är en annan blogg. Som vi får ta en annan gång.
2006 eller när det nu var, hamnade mitt i Stormen Per och nu i helgen var vi tvugna att köra genom en klass 2-varning för att komma till matchen på söndagen.
Men då innebanduypelare, badmintonlirare och handbollstjommar ställer in så väljer såklart Team Gotland volleyboll att köra på.
Vi är hårda på det sättet...
Typ.
Vi har inget överflöd av juniorer i Team Gotland men två av dem var med på helgens utflykt.
De satt bak i min bil.
De hördes.
Jävlar vad de hördes.
De flesta diskussioner gick ut på följande:
Junis 1: Ja
Junis 2: Nej
Junis 1: Ja
Junis 2: Nej.
Jag tror ni fattar.
Jag gjorde i och för sig inte det. Jag fattade inte när junisarna vek sig av skratt när vi åkte förbi Trångsund.
Men så är jag inte 17 längre heller.
Nåja. Nu ska jag tvätta bilen. Det har jag lärt mig att man ska göra efter att man varit på det salta fastlandet.
Kan någon lära Viktor att sova på natten skulle jag vara glad.
Men det är en annan blogg. Som vi får ta en annan gång.
18.2.10
Overklig
Snabbt bara.
Jobbet ni vet.
Den här är overklig. Lyssna på texten.
Lyssna noga.
Riktigt noga. Håller ni med?
Jobbet ni vet.
Den här är overklig. Lyssna på texten.
Lyssna noga.
Riktigt noga. Håller ni med?
I'm on a horse
jag sitter på jobbet nu och får väl kanske inte blogga på min privata blogg på arbetstid.
Vi säger att jag tar en lite paus precis nu då.
Jag vill bara att ni ser på den här reklamen.
Den är skoj.
På riktigt
"I'm on a horse"
Vi säger att jag tar en lite paus precis nu då.
Jag vill bara att ni ser på den här reklamen.
Den är skoj.
På riktigt
"I'm on a horse"
17.2.10
Världsklass, SVT
Jag skrev en krönika i tidningen för några månader sedan som handlade om hur blödig man har blivit efter det att man har blivit förälder.
För mitt gråtmilda hjärta var det redan innan jobbigt att se på OS - nu är det i det närmaste outhärdligt.
Sen gör det inte saken bättre att SVT håller absolut världsklass i sin bevakning, framför allt när Sverige tar guld.
Titta på det här klippet om Charlotte Kallas gulddygn. Det är fulländad sportunderhållning.
Underbart.
Popsen for president!
För mitt gråtmilda hjärta var det redan innan jobbigt att se på OS - nu är det i det närmaste outhärdligt.
Sen gör det inte saken bättre att SVT håller absolut världsklass i sin bevakning, framför allt när Sverige tar guld.
Titta på det här klippet om Charlotte Kallas gulddygn. Det är fulländad sportunderhållning.
Underbart.
Popsen for president!
16.2.10
Tidens biverkningar
En av biverkningarna med mina jobb är arbetstiderna.
Jag jobbar alltså som sportreporter på Gotlands Tidningar och det innebär att man jobbar kvällar och helger.
Ungefär den tid som alla andra är lediga. Inte helt optimalt egentligen man WTF, det är bara att gilla läget.
Just nu när Viktor är liten passar det helt okej, men den dagen han börjar på dagis får vi säga hej då till varandra - vi ses när jag blir pensionär.
Jag tänker nog inte jobba på GT-sporten till jag är 65 men det är en annan blogg.
I alla fall.
Biverkingar.
Kan man kalla det något annat när man sitter framför tv klockan 12.25 och ser på Sjunde Himlen.
Just förmiddagstv lämnar ju en del att önska för att uttrycka sig försiktigt.
Det är bara Smallville som sticker ut och då är inte ens det speciellt bra.
Gäör något annat kanske ni tänker.
Nej, säger jag då.
Jag är ledig, när man är ledig ser man på tv. Det finns säkerligen en lag på det någonstans.
Sjunde Himlen. Vilket skräpprogram. Jag sitter och skäms över mig själv.
Jag jobbar alltså som sportreporter på Gotlands Tidningar och det innebär att man jobbar kvällar och helger.
Ungefär den tid som alla andra är lediga. Inte helt optimalt egentligen man WTF, det är bara att gilla läget.
Just nu när Viktor är liten passar det helt okej, men den dagen han börjar på dagis får vi säga hej då till varandra - vi ses när jag blir pensionär.
Jag tänker nog inte jobba på GT-sporten till jag är 65 men det är en annan blogg.
I alla fall.
Biverkingar.
Kan man kalla det något annat när man sitter framför tv klockan 12.25 och ser på Sjunde Himlen.
Just förmiddagstv lämnar ju en del att önska för att uttrycka sig försiktigt.
Det är bara Smallville som sticker ut och då är inte ens det speciellt bra.
Gäör något annat kanske ni tänker.
Nej, säger jag då.
Jag är ledig, när man är ledig ser man på tv. Det finns säkerligen en lag på det någonstans.
Sjunde Himlen. Vilket skräpprogram. Jag sitter och skäms över mig själv.
14.2.10
Tankar om pistagenötter
Det finns såklart en mängd olika saker här i livet att lägga tid och energi på.Här är en.
Nu sitter jag i min rutiga IKEA-fåtölj, dem med fläckar efter blåbärspure, det är alltså inte något som är i designen från början utan en rest av en slabbig liten Viktor.
Viktor sover och Frida sitter väl på båten just, hon är hemma igen om någon timme eller så.
Jag sitter och stirrar på en skål med nötter, eller rättare sagt, en skål med tomma nötskal.
Det är det som är min huvudsakliga syssla just nu.
Inte att nötterna är tomma, men jag tillbringade just säkerligen a good ten minutes åt att fundera vilken taktik som är att föredra när man ska äta pistagenötter.
Just pistagenötter är det nya svarta i familjen Wallstedt/Engström.
Det hela handlar om skalen ska hamna i samma skål som de oskalade nötterna eller inte.
Vissa av er (även om jag tvekar att någon har orkat antingen komma så här långt ner och/eller har ägnat speciellt mycket tanke åt detta problemet) kanske tycker det är givet.
Klart inte skalen ska ner med nötterna.
Men ser ni. Det är inte så enkelt.
Det finns ett spänningsmoment i att inte veta hur många nötter man har kvar. I en skål med bara nötter ser man, för varje nör man tar, hur nivån av härliga salta nötter blir lägre och lägre.
Det är en tung börda som faktiskt tar en del av den glädje man kan känna av att äta just nötter.
Om man däremot lägger tillbaka skalen i samma skål som de nötter som är kvar blir det en utmaning att hitta de där sista nötter, man vet ju inte hur många nötter det är kvar. Det är en kittlande känsla.
Då borde allt vara frid och fröjd, eller hur?
Men det är det inte.
Den besvikelsen man känner när det oundvikliga faktumet infinner sig att man har ätit sin sista när kommer när man minst anar det. Det går ju inte att veta när den sista nöten förburkades.
Den är ju gömd bland skalen.
Och man vill ju veta när man äter den sista nöten. Det vill man ju.
Erkänn att det är en delikat situation.
Nötter.
Man blir inte klok på dem.
13.2.10
Bästa presenten
Frida är tillbaka från sin exil i Eskilstuna.
Hon hade med sig presenter till Viktor. Från hans gudmödrar.
Bästa presenten - en bok med prutljud.
Det kommet att bli redigt folk av Viktor. Sanna mina ord.
Hon hade med sig presenter till Viktor. Från hans gudmödrar.
Bästa presenten - en bok med prutljud.
Det kommet att bli redigt folk av Viktor. Sanna mina ord.
Upprättelse
Volleybollproffset ville absolut ha upprättelse för min attack om skjorthoggningen.
Den här la han nämligen på bordet när han kom hem till mig idag.
Okej. Men en gång är fortfarande en tillfällighet.
Så det så.
Jag hade faktiskt både Viktors Gudfäder (kan man säga det utan maffiavibbar?) på besök. Både Anders och proffset plus Cama. Det var, som kidsen säger, najs.
Den här la han nämligen på bordet när han kom hem till mig idag.
Okej. Men en gång är fortfarande en tillfällighet.
Så det så.
Jag hade faktiskt både Viktors Gudfäder (kan man säga det utan maffiavibbar?) på besök. Både Anders och proffset plus Cama. Det var, som kidsen säger, najs.
Vaken
En nyvaken Viktor klockan åtta.
Vilken sötnos.
Inte lika söt när han är vaken 01.12, 03.23, 05.41 och 06.58.
Men jag älskar ju honom då också.
Bara på ett annat sätt.
12.2.10
Inte så oväntat...
... Med tanke på hur kommunen är.
Har man inte ont om parkeringsplatser i innerstan så dumpat man snö från ett mindre europeiskt land över de som finns.
Inte så svårt egentligen.
Så jobbar vi på Gotland.
Välkomna!
Home alone
Frida, min flickvän, hat lämnat ön. Hon har åkt till Eskilstuna av alla ställen.
Go figure.
Det innebär att the Wallstedt boys är själva. Det kan gå lite hur som helst.
Jag har precis dragit fram lekhagen framför tvn.
Det är ingen dålig timing att OS drar igång.
Förresten. Är det bara jag som inte gillar David Fjäll på SVT Sport?
Volleybollproffset var här alldeles nyss. Han sprang in, snodde åt sig en skjorta.
"Jag ska på middag" var hans ursäkt sen försvann han som en avlöning.
Undra när jag får se min Abercrombie skjorta med "muscle fit" modell (sant, faktiskt) igen? Om han är som jag kan det ta något år...
Uppdatering kommer.
Nu sticker Viktor upp huvudet över kanten på lekhagen.
Livets mening kallar på uppmärksamheten. Då kommer man.
Stay fresh!
Go figure.
Det innebär att the Wallstedt boys är själva. Det kan gå lite hur som helst.
Jag har precis dragit fram lekhagen framför tvn.
Det är ingen dålig timing att OS drar igång.
Förresten. Är det bara jag som inte gillar David Fjäll på SVT Sport?
Volleybollproffset var här alldeles nyss. Han sprang in, snodde åt sig en skjorta.
"Jag ska på middag" var hans ursäkt sen försvann han som en avlöning.
Undra när jag får se min Abercrombie skjorta med "muscle fit" modell (sant, faktiskt) igen? Om han är som jag kan det ta något år...
Uppdatering kommer.
Nu sticker Viktor upp huvudet över kanten på lekhagen.
Livets mening kallar på uppmärksamheten. Då kommer man.
Stay fresh!
11.2.10
Viktor
Detta är Viktor förresten.
Han har sin finaste tröja på sig.
Inga konstigheter.
Fast när han bara var ett par veckor gammal då kissade han ner min tröja med samma märke.
Hur ska man tolka det?
Dags för nästa steg
Så var den här.
Den nya bloggen. Det första inlägget. Inte för att jag just nu vet vad jag ska fylla den med, men nu kan jag skriva om Viktor utan att tänka närmare på det.
Viktor, för er som har hittat hit och inte läst någonting av mig tidigare, är min son. Min son som föddes den 29 april 2009.
Världens sötaste - true story.
Det är också Viktor som, indirekt ska tilläggas, i dag gjorde att man inser att man inte längre är en ungdom.
I dag vaknade jag efter sex timmars sammanhängande sömn och kände mig vaken, pigg, alert och på gång.
Det, mina vänner, hände inte för tio månader sedan.
Men så är man en ny människa, en vuxen version av den förra Per.
Jag gillar den killen. Han verkar trevlig.
Den nya bloggen. Det första inlägget. Inte för att jag just nu vet vad jag ska fylla den med, men nu kan jag skriva om Viktor utan att tänka närmare på det.
Viktor, för er som har hittat hit och inte läst någonting av mig tidigare, är min son. Min son som föddes den 29 april 2009.
Världens sötaste - true story.
Det är också Viktor som, indirekt ska tilläggas, i dag gjorde att man inser att man inte längre är en ungdom.
I dag vaknade jag efter sex timmars sammanhängande sömn och kände mig vaken, pigg, alert och på gång.
Det, mina vänner, hände inte för tio månader sedan.
Men så är man en ny människa, en vuxen version av den förra Per.
Jag gillar den killen. Han verkar trevlig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)