Dag 1 - av många

Då var det dags.
Första dagen på pappledigheten. Fast ledighet är sjukt missvisande. Man slipper i och för sig jobba - på jobbet.
Men ledig är man inte. Till den första januari kommer jag och Viktor att knyta band som ska räcka livet ut. Det kanske är dags för varje gång jag går upp till honom efter han har sovit är hans första och spontana reaktion - "Mamma?"
"Nej, pappa"
"Mamma?"
Ni fattar.

Det har varit ett ganska långt uppehåll på bloggen, för att nämna det uppenbara. Det har dels berott på riktig semester samt den minst sagt bristfälliga täckningen vid stugan på Fårö. Och det finns inget så jäkla irriterande som dålig täckning.
Så med tanke på min egen hälsa lät jag bloggen vila.

 Men vila har jag knappast gjort. Det går liksom inte med en kille på 15 månader vid sin sida. Det är väl det som jag kommer att skriva om i bloggen nu. Så gillar ni inte barn så kan ni nog skita i att gå in här igen...

Det finns inte så mycket annat att lägga tiden på än just Viktor. Jag blev dock tillrättavisad av två singeltjejer utan barn att jag minsann borde läsa mer nu när jag är ledig. Så det ska jag faktiskt göra. Jag har redan avverkat "Skynda att älska" av husguden Alex Schulman och nu tror jag det blir "Flyga drake".

Det finns såklart annat att berätta från sommaren också. Men det sparar vi. Inte minst den socialt störda mannen som körde bort mig och Anders från tennisplanen. Det var också då jag kom med förslaget att sätta upp grindar till innerstan och ta tull. Inte helt genomtänkt.

Nåja. Nu måste jag läsa. Vill inte komma efter i schemat.

Förresten sökte jag jobb i bara kalsongerna i går. Det kändes befriande på något sätt.