Nuevo Estocolmo

Efter en helg i Stockholm blir jag bara mer och mer säker på att jag aldrig kommer att bo där.
Jag kommer definitivt inte bo på IKEA en söndags eftermiddag.
Sjuuukt med folk.

Den riktiga anledningen till helgens stockholmsresa var att visa upp gildklimpen (Vikor) för vänner och familj.
Han var en stjärna hela fredagen, inte ett gnäll, inte ett missnöje på hela dagen.
Otroligt egentligen, men så är han ju ett riktigt a-barn. Det kommer ju bara något var femte år typ.

Jag fick en kommentar på Fejan som ville veta slutet på förra bloggen.
Det finns inget direkt slut.
Jag tog båten, eller rättare sagt båtarna hem, luktade på min son och lovade att aldrig igen lämna honom.
Ett löfte jag givetvis inte kommer att kunna hålla.

Nu ligger Frida och Viktor och sover i soffan bredvid mig i kupén på färjan.
Eller kupé förresten, en kupé med kromosomfel skulle man kunna säga.
Jag hör bägge två andas tryggt.

Nu har två av fyra kanaler kajkat ur på tvn.
Destinationen ger landsorts-tv en helt ny innebörd.