Jag gjorde just årets misstag.
Jag sa till volleybollproffset att det inte var så bråttom att komma i tid till den lunchen jag håller på att göra.
Att ge volleyproffset en gratis förseningsursäkt är orutinerat.
Illa.
Han är nu 15 minuter sen and counting.
21.6.10
16.6.10
Dagarna på Fårö
Solen har gått ner för länge sedan och rummet bredvid ligger de två viktigaste människorna i mitt liv och sover.
Själv dröjer jag mig kvar. Inte bara för att soffan här i stugan på Fårö är så djup att det krävs en fullständig satsning för att ta sig upp utan mer för att jag kan.
Sitta kvar alltså.
Det är något med den här ön som gör mig lugn. Det bara rinner stress av mig på färjan över, inget kan liksom störa.
Det är här som Viktor och hans kusin Steven ska fylla luften med skratt. Det är här de kommer att trilla ner från verandan, resa sig igen och göra exakt samma sak igen. Det är här de kommer att vara störigt envisa med att stoppa sand, sten och annan skit i munnen.
Det vet vi redan.
Det känns bra.
I dag fick Viktor sin första smak på Sudersand. Det var en badsugen ettåring som jag och Frida bokstavlingen fick hålla tillbaka.
Han fick dock känna på vattnet, mest i avskräckande syfte.
Det gjorde honom bara med ivrig.
Sjuk unge.
Han har inte fått det av mig i alla fall. Det kan jag lova.
Själv dröjer jag mig kvar. Inte bara för att soffan här i stugan på Fårö är så djup att det krävs en fullständig satsning för att ta sig upp utan mer för att jag kan.
Sitta kvar alltså.
Det är något med den här ön som gör mig lugn. Det bara rinner stress av mig på färjan över, inget kan liksom störa.
Det är här som Viktor och hans kusin Steven ska fylla luften med skratt. Det är här de kommer att trilla ner från verandan, resa sig igen och göra exakt samma sak igen. Det är här de kommer att vara störigt envisa med att stoppa sand, sten och annan skit i munnen.
Det vet vi redan.
Det känns bra.
I dag fick Viktor sin första smak på Sudersand. Det var en badsugen ettåring som jag och Frida bokstavlingen fick hålla tillbaka.
Han fick dock känna på vattnet, mest i avskräckande syfte.
Det gjorde honom bara med ivrig.
Sjuk unge.
Han har inte fått det av mig i alla fall. Det kan jag lova.
Arbetsfördelning
Inga konstigheter egentligen. Jag bloggar, facebookar och kollar twitter.
Frida tapetserat med mönsterpassning.
En helt vanlig dag på Fårö med andra ord.
Frida vill dock förtydliga att hon tycker det är skoj att tapetsera.
"Jag är ingen mesig tjej, jag är manhaftig" är faktiskt ett direkt citat.
11.6.10
Konstigt
Att de blåser i sina vuvuzuelas fattar till och med jag.
Varför däremot har jag ingen aning om...
Vi pratat alltså fotbolls-vm här om ni inte hänger med i svängarna.
Och de där hornen som låter konstant från läktarna. Imponerande och fruktansvärt irriterande på samma gång.
Varför däremot har jag ingen aning om...
Vi pratat alltså fotbolls-vm här om ni inte hänger med i svängarna.
Och de där hornen som låter konstant från läktarna. Imponerande och fruktansvärt irriterande på samma gång.
9.6.10
Fulländad teoretiker
Spelade tennis med Anders i går.
I teorin är jag grym.
Grym.
I praktiken - inte lika grym.
I teorin är jag grym.
Grym.
I praktiken - inte lika grym.
Trött
Jag har varit pappaledig i en dryg vecka nu.
Jag har sex månader och tre veckor kvar.
Folk undrar om jag börjar bli trött på att vara hemma.
Nej. Det. Är. Jag. Inte.
Jag har sex månader och tre veckor kvar.
Folk undrar om jag börjar bli trött på att vara hemma.
Nej. Det. Är. Jag. Inte.
Hallen på Vallen - mitt arv till eftervärlden
En följetong på jobbet, när jag fortfarande jobbade på GT-sporten och inte som pappa, var frågan om arenahallen.
Hällarna var länge det enda och bästa alternativet och alla skisser och planer man har sett därifrån verkade lovande.
De flesta man pratade med trodde länge att det faktiskt skulle bli en ny arena, något som egentligen har diskuterats sedan Gutes handsbollslag spelade i allsvenskan. Södervärnshallen - som egentligen är en gympahall har varit för liten sedan den byggdes.
Allt var frid och fröjd fram tills dess att kommunen slängde in ett badhus i ekvationen och nu har allt gone pearshape. Alltså åt skogen.
Ingen vill bygga för det finns ingen lönsamhet i det helt enkelt.
Det bästa förslaget just nu är att faktiskt bygga en ny arenahall på grusplanen på Gutavallen.
Tänk efter. Det är ingen dum idé faktiskt. Tanken är att gräva ner den en bit så att den inte blir för dominerande i stadsbilden.
Det mest konstiga nu är att parkeringssituationen vid Gutavallen på allvar lyfts fram som ett problem.
Fast det är klart. Den funkar ju fläckfritt på Södervärn just nu och man vill ju inte byta ner sig.
Sen är det lite roligt att det var jag som först satte begreppet "Hallen på Vallen" i en rubrik. Kom i håg det när ni läser om det. Om det är det enda jag lämnar vidare till eftervärlden så kan jag vara nöjd.
Om det är någon på fastlandet - alltså övriga Sverige - som har läst det här och undrar vad faan jag skriver om så vill jag bara be om ursäkt för att jag slösat bort några minuter av ditt liv.
Det blir lätt så på Gotland.
Hällarna var länge det enda och bästa alternativet och alla skisser och planer man har sett därifrån verkade lovande.
De flesta man pratade med trodde länge att det faktiskt skulle bli en ny arena, något som egentligen har diskuterats sedan Gutes handsbollslag spelade i allsvenskan. Södervärnshallen - som egentligen är en gympahall har varit för liten sedan den byggdes.
Allt var frid och fröjd fram tills dess att kommunen slängde in ett badhus i ekvationen och nu har allt gone pearshape. Alltså åt skogen.
Ingen vill bygga för det finns ingen lönsamhet i det helt enkelt.
Det bästa förslaget just nu är att faktiskt bygga en ny arenahall på grusplanen på Gutavallen.
Tänk efter. Det är ingen dum idé faktiskt. Tanken är att gräva ner den en bit så att den inte blir för dominerande i stadsbilden.
Det mest konstiga nu är att parkeringssituationen vid Gutavallen på allvar lyfts fram som ett problem.
Fast det är klart. Den funkar ju fläckfritt på Södervärn just nu och man vill ju inte byta ner sig.
Sen är det lite roligt att det var jag som först satte begreppet "Hallen på Vallen" i en rubrik. Kom i håg det när ni läser om det. Om det är det enda jag lämnar vidare till eftervärlden så kan jag vara nöjd.
Om det är någon på fastlandet - alltså övriga Sverige - som har läst det här och undrar vad faan jag skriver om så vill jag bara be om ursäkt för att jag slösat bort några minuter av ditt liv.
Det blir lätt så på Gotland.
Halvfigurer
I grund och botten är jag faktiskt en ganska snäll person.
Jag har förstått att jag ibland kan uppfattas som lite syrlig och, tja, bitsk...
Nu har jag i och för sig fått en besynnerligt fin sida och och med att jag blev pappa. Fråga bara mina medspelare i Team Gotland.
Innan Viktor - i snitt ett gult kort per match.
Efter Viktor - knappt ett ena på hela säsongen.
En riktigt metamorfos, mina vänner.
Men det finns fortfarande en del grejor som kliar mig på fel sätt.
Det absolut värsta är dåliga bilförare - och i Visby verkar de jävlarna växa på träd.
I varenda korsning, i varenda port finns de små irriterande monstren med sina alldeles för stora bilar och bristande kunskaper.
Ut ur porten är lika med företräde, hur jäkla svårt kan det vara.
Hastigheterna på landsvägarna p Gotland är sänk sedan några månader tillbaka, det är inte mer med det egentligen och det kunde har varit lugnt.
Ska sanningen fram så är inte alla vägar på ön anpassade för 90 km/h.
Så nu är det 80 km/h som gäller.
Som sagt - det kunde ha varit lugnt.
Problemet är bara alla inavlade halvfigurer som av någon anledning inte ens kan hålla den hastigheten.
Ni vet de som körde 80 innan när man fick köra 80 - de kör nu i 70!
Man kan bli terrorist för mindre.
Men jag är snäll egentligen. Jag hade bara varit ännu snällare om alla lärde sig att köra bil.
Jag har förstått att jag ibland kan uppfattas som lite syrlig och, tja, bitsk...
Nu har jag i och för sig fått en besynnerligt fin sida och och med att jag blev pappa. Fråga bara mina medspelare i Team Gotland.
Innan Viktor - i snitt ett gult kort per match.
Efter Viktor - knappt ett ena på hela säsongen.
En riktigt metamorfos, mina vänner.
Men det finns fortfarande en del grejor som kliar mig på fel sätt.
Det absolut värsta är dåliga bilförare - och i Visby verkar de jävlarna växa på träd.
I varenda korsning, i varenda port finns de små irriterande monstren med sina alldeles för stora bilar och bristande kunskaper.
Ut ur porten är lika med företräde, hur jäkla svårt kan det vara.
Hastigheterna på landsvägarna p Gotland är sänk sedan några månader tillbaka, det är inte mer med det egentligen och det kunde har varit lugnt.
Ska sanningen fram så är inte alla vägar på ön anpassade för 90 km/h.
Så nu är det 80 km/h som gäller.
Som sagt - det kunde ha varit lugnt.
Problemet är bara alla inavlade halvfigurer som av någon anledning inte ens kan hålla den hastigheten.
Ni vet de som körde 80 innan när man fick köra 80 - de kör nu i 70!
Man kan bli terrorist för mindre.
Men jag är snäll egentligen. Jag hade bara varit ännu snällare om alla lärde sig att köra bil.
7.6.10
Nu har det börjat
Det är ju redan bestämt att det är tennis som ska göra att pappa, det vill säga jag, ska slippa jobba om ett par år.
I dag tog vi ett festa steg inne på Coop.
Det var ett naturligt och otvunget grepp han hade, min son. Nu ska vi bara göra som Andre Agassis föräldrar. De tejpade fast raket i handen på honom då han var för liten för att greppa det. De första reglerna var enkla. Slå hårt, bara hårt. Precision får vi ta senare.
Nu vet du Viktor. Slå hårt, hårt som faan.
4.6.10
Fårö!
Nu är vi äntligen på fantastiska Fårö. Underbart väder, faktiskt vindstilla mitt i dungen där vår stuga ligger. Vi är bara ett par hundra meter från den norra delen av Sudersand.
Det är i det närmaste perfekt man kan komma.
Vad gör vi då?
Kollar på TV såklart. Semifinal i franska öppna.
Min flickvän gillar tennis, det är därför hon är så glad på bilden.
Tyst nu, matchen börjar snart.
3.6.10
Viktor har inte en chans
Viktor sover, inte alltid på natten men väl på dagen. Två gånger till och med.
På förmiddagen går vi ut med den lille.
Och det är ständigt samma väg vi går. Det är smidigt, då kan man alltid berätta var han somnade.
"Han slocknade vid Riksbanken"
"Oj, så tidigt?"
"Jag fick gå gruset två gånger"
"Oj, det var värst"
Ni fattar säkert.
I alla fall, här är dagens promenad i bilder.
Här är det lilla ovetande offret. Inte det minsta på det klara med att han kommer att ägas så hårt av kullerstenen i Visby innerstad inom en kvart. Så jäkla ägd!
Payex. Nu har det säkert gått 30 sekunder och här ligger rekordet. Viktor har faktiskt somnat innan Payex en gån. Fatta! Innan Payex. Han hade inte en chans.
Ännu en vänstersväng och vi är på väg ner till Donners plats. Här brukar Viktor luras och verka helt trött och dåsig bara för att sedan piggna till. Och han lurar mig varje gång.
Sen går vi ut genom den här porten och jag har ingen anning om vad den heter. Förrut fick man köra här igenom men det satte såklart Kommunen stopp för. Nu står det ett lamm där. Irriterande. Jag tänker på när jag jobbade på Burmmeister när jag går här men det är en annan blogg.
Nu är det lätt att tro att vi tar vägen geonom Almedalen. För det gör man ju med barnvagn. Men inte då.
Viktor och jag går rakak vägen till vattnet. Endast det bästa är gott nog för min kille.
För det här är Viktor bakgrund när han ska sova. Slå det alla stockholmare med tunnelbana och bilar, era avgaser och oljud.
Nu börjar även den kritiska punkten i Viktors sovtåg. Det här brukar vara den första stationen så att säga.
Först väntar en skön, mjuk asfalterad gångväg. Men det är bara en luring för snart kommer den första stöten.
GRUSVÄG! Fatta. Här skumpar han till höger och vänster samtidigt som saltvattnet och släken vaggar honom. Till och med jag som kör vagnen blir ju trött. Men det kan hända att han står emot gruset. Inte ofta men det händer. Bra då att vi har andra vapen.
För efter en liten backe, där jag har cyklat när jag var liten, kommer nämligen:
Kullersten.
Mer kullersten.
För att avslutas med ännu mer kullersten.
Viktor har inte en chans. Han är så jäkla ägd. Kullerstenen rules och jag kan gå hem och skriva det här blogginlägget. Och vänta på nästa dag och nästa promenad.
På förmiddagen går vi ut med den lille.
Och det är ständigt samma väg vi går. Det är smidigt, då kan man alltid berätta var han somnade.
"Han slocknade vid Riksbanken"
"Oj, så tidigt?"
"Jag fick gå gruset två gånger"
"Oj, det var värst"
Ni fattar säkert.
I alla fall, här är dagens promenad i bilder.
Här är det lilla ovetande offret. Inte det minsta på det klara med att han kommer att ägas så hårt av kullerstenen i Visby innerstad inom en kvart. Så jäkla ägd!
Porten. Så här fort har inte Viktor somnat, men man ska kanske komma i håg att vi bara är typ tio sekunder in på promenaden. Han är ingen sovmaskin.
Payex. Nu har det säkert gått 30 sekunder och här ligger rekordet. Viktor har faktiskt somnat innan Payex en gån. Fatta! Innan Payex. Han hade inte en chans.
Ännu en vänstersväng och vi är på väg ner till Donners plats. Här brukar Viktor luras och verka helt trött och dåsig bara för att sedan piggna till. Och han lurar mig varje gång.Sen går vi ut genom den här porten och jag har ingen anning om vad den heter. Förrut fick man köra här igenom men det satte såklart Kommunen stopp för. Nu står det ett lamm där. Irriterande. Jag tänker på när jag jobbade på Burmmeister när jag går här men det är en annan blogg.Nu är det lätt att tro att vi tar vägen geonom Almedalen. För det gör man ju med barnvagn. Men inte då.Viktor och jag går rakak vägen till vattnet. Endast det bästa är gott nog för min kille.
För det här är Viktor bakgrund när han ska sova. Slå det alla stockholmare med tunnelbana och bilar, era avgaser och oljud.Nu börjar även den kritiska punkten i Viktors sovtåg. Det här brukar vara den första stationen så att säga.
Först väntar en skön, mjuk asfalterad gångväg. Men det är bara en luring för snart kommer den första stöten.GRUSVÄG! Fatta. Här skumpar han till höger och vänster samtidigt som saltvattnet och släken vaggar honom. Till och med jag som kör vagnen blir ju trött. Men det kan hända att han står emot gruset. Inte ofta men det händer. Bra då att vi har andra vapen.För efter en liten backe, där jag har cyklat när jag var liten, kommer nämligen:Kullersten.Mer kullersten.
För att avslutas med ännu mer kullersten.
Viktor har inte en chans. Han är så jäkla ägd. Kullerstenen rules och jag kan gå hem och skriva det här blogginlägget. Och vänta på nästa dag och nästa promenad.
Vi får väl sen var han somnar då. Jag gissar på gruset. Det är lömskt. Och härligt.
1.6.10
Kroppen värker
Det finns få saker som är värre än att spela beachvolley i tre timmar när man inte rört på kroppen på typ två månader.
Själva spelet är inte jobbigt även om musklerna värker och pulserar som om de altig gjort något annat.
Det är dagen efter och dagen efter det som är plågsamma. Träningsvärken är sjuk, att gå i trappor är omöjligt. Att gå på toaletten... Nej, vi hoppar det.
Det hela är bara en lång väntan på återhämtning. En lång plågsam väntan.
Själva spelet är inte jobbigt även om musklerna värker och pulserar som om de altig gjort något annat.
Det är dagen efter och dagen efter det som är plågsamma. Träningsvärken är sjuk, att gå i trappor är omöjligt. Att gå på toaletten... Nej, vi hoppar det.
Det hela är bara en lång väntan på återhämtning. En lång plågsam väntan.
En...
Två, tre, fyra, fem, sex, sju månader ska jag vara ledig.
Tack gode Gud för Viktor. Bajsblöjor har aldrig varit mer lockande.
Världens genom tidernas sötaste unge firar såklart pappas hemkomst med sin favvo tisha!
Tack gode Gud för Viktor. Bajsblöjor har aldrig varit mer lockande.
Världens genom tidernas sötaste unge firar såklart pappas hemkomst med sin favvo tisha!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)