Trotsade hypen

Nu har jag läst tre sjukt bra böcker.
Skynda att älska - 4/5
The Dirt - 4/5
Flyga Drake - 5/5

Den senaste, draken, var en afghansk smäll rakt i magen.
Jag var lite rädd för att jag inte skulle kunna uppskatta den efter att väldigt många som pratat väldigt väl om den.
Nu är jag som tur är inte lika känslig för hypen som Matti. Han skulle skita i duschen ifall folk började snacka upp toaletten.
Fråga honom om Island och iphone får ni se.

I alla fall, Flyga Drake levde upp till alla förväntning och historien om Amir och Hassan är det mest finstämda jag har läst, det beskrivande språket om sjuttiotalets Kabul gjorde att man kunde ta på husen och känna lukterna. Helt enkelt fantastiskt.

Och det är just det som är problemet just nu.
Vart tar jag vägen nu?
Tänk om jag läser en dålig bok? Tänk om man tappar sugen igen.
Förvisso ett I-landsproblem men ändå.

Någon därute som har ett säkert kort att tipsa om.
Matti - ingen buskis nu.

Ni andra - hjälp mig!

Inte oväntat kanske

Pappaledig - åtta dagar
Antal böcker läst - tre
Antal gånger jag gråtit - fem
Antal gånger det har handlat om fadersrelationer när jag gråtit - fem.

Handen på axeln

Det är natt. Klockan är nästan ett och Viktor ligger i vår säng.
Han vrider lite på sig där han befinner sig, själv mellan mig och Frida.
Han sparkar lite med benen och slänger till med armen.
Han sover men ändå inte. Han kommer inte till ro.
Jag ser allt för jag ligger vaken och tittar på honom.
Då ser jag Viktor vända sig mot mig. Famla i mörkret med sin hand innan han till slut lägger den på min axel.
Andningen blir tyngre. Benen ha slutat sparka.
Minuterna senare sover vi bägge två.
Jag med min sons hand på min axel.

En av anledningarna till att älska Cama

Samma balkong som uppläxningen för att jag inte läste så mycket.
Men nu var det bara jag, Cama och Zara kvar.
Alla andra hade gått. Likså var ölen och vinet slut. Det blir lätt så när man köper en liten vinflaska och blir mobbad för det.
I alla fall.
Vi vill ha något mer och Cama säger att han ska kolla vad han kan göra.
Några minuter senare kommer han ut med ganska precis det som fanns kvar i lägenheten med alkohol i - glögg med is.
Jag glömde bort att säga att det här var mitt i juli.
Det var förresten jäkligt gott också.
Cama - som McGyver fast med glögg och is.

En Schulmanälskares bekännelser

Ett monster.
Det är vad de flesta förknippar Alex Schulman med. Bloggen på Aftonbladet där han efter ett påhopp på den egna tidningens TV-recensent stängde ned bloggen med de numera bevingade orden.
"Den blev ett monster"
Alex Schulman har sedan dess varit extremt tacksam att tycka illa om. Det har bitvits känts som om det var normalläge för de flesta.
Dock inte för mig.
Och nu har jag fått rätt. Jäklar så skönt det är.
Alex Schulmans "Skynda att älska" är så lång i från ett monster man kan komma. "Skynda att älska" är en ödmjuk, trovärdig och fantastisk bok.

Jag kan inte säga att jag har följt Schulman från allra börja, Jag var inte en av dem som, nästan maniskt, följde honom på Stureplan.se. Jag var inte en av dem som satt och kommenterade varje inlägg.
Till och med jag har spärrar.
Men från och med att Alex Schulman gick till Aftonbladet har jag läst hans blogg och följt hans siter.
Jag har hela tiden tyckt att det funnits en skärpa, en spets, ett sätt att få språket att flyta som gjort att jag kunnat sätta mig över de ibland onödiga och lite väl barnsliga inlägget.

Men nu har både jag jag och Alex Schulman kommit ut på andra sidan. I sin bok "Skynda att älska" där han gör upp med sin relation till sin far visar han upp den författare han är. Alex Schulmans pappa hette Allan Schulman och var en framgångsrik producent på SVT. Men han var gammala, redan när Alex föddes. Boken tar upp var det innebär att inte ha en pappa som alla andra.

Alla Schulmanhatare där ute har oftast en sak gemensamt - de har inte läst speciellt mycket av vad han har skrivit. Vilket gör grunden för sågningarna aningen ostabil om du frågar mig. Jag tvingar såklart ingen att gilla Alex Schulman, men tänker inte heller lyssna på någon som vänder sig mot honom om de inte först har läst hans bok.

Sen är faktiskt jag och Alex Schulman släkt (ni som har läst ändå hit har väl ändå redan insett att jag inte är så objektiv i frågan)
Men det är på långt håll.
Häng med nu. Alexs morfars bror var gift med en kusin till min morfar. Tror jag.
De ni.

Uppläxad av singeltjejerna

"Varit barnvakt"
Det var argumentet till varför jag skulle lyssna på vad de hade att säga.
Och just det - den andra har ju hund.

Men vi tar det från början. Satt på Camas balkong och försökte förklara att jag inte hade läst en enda bok på länge. Anledningen var enkel, den heter Viktor. Det har varit svårt att hitta tid, varken mer eller mindre.
Men den gick inte hem.
"Det är nu du har tid ju", var det som uppenbarligen sköt mina egna upplevelser om tidsbrist i sank.
Så där satt två tjejer, singlar och utan barn och berättade hur man skulle göra.
"Det är ju bara att dela upp tiden"
"Säg bara att du ska läsa en timme"

"Jag har ju varit barnvakt, så jag är bra med barn", meddelade den ena som patos till sin egen trovärdighet.
Att det sedan visade sig att hon var bra med barn är en annan blogg.
Men där satt jag i alla fall och hade, enligt dem, inget försvar. Då han man ju bara en väg ut. Gör som de säger.

Det är också det som är anledningen till att jag efter två pappadagar, inne på den tredje, är på god väg att läsa ut min andra bord.
Det var som tusan, det fanns visst tid om man bara stängde av TV:n. För visst är en bok bättre än "En plats i solen" som man sett tidigare.

Ingen kommer i alla fall kunna anklaga mig för att hålla mig till en genre.
Jag har läst Alex Schulmans skynda att älska och är mitt uppe i boken om Mötley Crüe - "The Dirt"
Nästa bok lär bli "Flyga Drake".
Ni fattar - det spretar lite grann än så länge. Men va faan, det får det göra.

I alla fall har jag de två singeltjejerna på Camas balkong att tacka för den nyfunna läsglädjen.
Det trodde man inte.

Jag tänkte ge mig på att recensera böckerna också efterhand. Vi får väl se om jag har tid....
Men det blir inget konto på boktipset.se ännu. Det är jag inte redo för.

Same but different

Det blir inte "Flyga drake".
Men jag tar en i samma genre - typ.
"The Dirt", boken om Mötley Crüe.
På sin höjd en hårfin skillnad.

Bara regn hos mig

Det finns inget, med hård betoning nästan så man spottar på inget, dåligt väder för utomhusfika.
Viktor lär sig i tid.
Om ni undrar varför han tittar bort beror det på att han flörtar hejdlös med två tjejer vid bordet bredvid.
Vilken kille!

Pingu och fotboll

Vi ser på Pingu.
Det finns värre saker att göra.
Kanske inte direkt stimulerande för intellektet men det är det inte heller att skriva division 4-fotboll eller varpanotiser.
Så det går väl på jämt ut ungefär.

Dag 1 - av många

Då var det dags.
Första dagen på pappledigheten. Fast ledighet är sjukt missvisande. Man slipper i och för sig jobba - på jobbet.
Men ledig är man inte. Till den första januari kommer jag och Viktor att knyta band som ska räcka livet ut. Det kanske är dags för varje gång jag går upp till honom efter han har sovit är hans första och spontana reaktion - "Mamma?"
"Nej, pappa"
"Mamma?"
Ni fattar.

Det har varit ett ganska långt uppehåll på bloggen, för att nämna det uppenbara. Det har dels berott på riktig semester samt den minst sagt bristfälliga täckningen vid stugan på Fårö. Och det finns inget så jäkla irriterande som dålig täckning.
Så med tanke på min egen hälsa lät jag bloggen vila.

 Men vila har jag knappast gjort. Det går liksom inte med en kille på 15 månader vid sin sida. Det är väl det som jag kommer att skriva om i bloggen nu. Så gillar ni inte barn så kan ni nog skita i att gå in här igen...

Det finns inte så mycket annat att lägga tiden på än just Viktor. Jag blev dock tillrättavisad av två singeltjejer utan barn att jag minsann borde läsa mer nu när jag är ledig. Så det ska jag faktiskt göra. Jag har redan avverkat "Skynda att älska" av husguden Alex Schulman och nu tror jag det blir "Flyga drake".

Det finns såklart annat att berätta från sommaren också. Men det sparar vi. Inte minst den socialt störda mannen som körde bort mig och Anders från tennisplanen. Det var också då jag kom med förslaget att sätta upp grindar till innerstan och ta tull. Inte helt genomtänkt.

Nåja. Nu måste jag läsa. Vill inte komma efter i schemat.

Förresten sökte jag jobb i bara kalsongerna i går. Det kändes befriande på något sätt.